Almedalen 1: Socialdemokraterna och satsningen

Söndagen var egentligen inte en dag som i särskilt hög grad dominerades av försvarsfrågan här i Almedalen. Det fanns nästan inga försvarsinriktade seminarier (om man inte räknar fredsförbundets Kvinna till Kvinna seminarium om varför krigsmaterielexport är fel) och olyckligtvis gjorde ett ihållande hällregn under större delen av dagen att stämningen var en smula dämpad.

Det mest intressanta under söndagen får sägas vara Stefan Löfvéns val att inleda sitt tal i Almedalen med att understryka hur viktigt det var att stärka försvaret. Det är tämligen ovanligt att en partiledare väljer att använda talartiden i Almedalen till försvaret och Löfvéns tal måste ur den aspekten ses som anmärkningsvärt. Något som hade varit ännu mer anmärkningsvärt men nu lyste med sin frånvaro var hur Löfven har tänkt sig att finansiera en försvarssatsning, givet att socialdemokraterna inte är kända för att presentera konkreta förslag till anslagsökningar för försvaret.

Mer troligt är att Löfvén gör det här utspelet för att splittra den borgerliga alliansen efter valet. Socialdemokraternas strategi är att uppmuntra alla möjligheter till samarbete över blockgränsen. Om detta skulle ske av något skäl så är alliansen död som politiskt projekt. Det passar därför utmärkt in i den socialdemokratiska strategin att uppmana till ett brett ansvarstagande över blockgränserna kring försvaret, liksom Löfvén senare i samma tal uppmanade till sådant samarbete för att blockera Sverigedemokraterna.

Det är förstås önskvärt med blocköverskridande enighet kring ett starkt försvar, men man bör komma ihåg att motivet till Löfvéns tal knappast är omsorg om försvaret utan en vilja att splittra borgerligheten. Om en sådan här överenskommelse skulle komma till stånd så skulle den med intill visshet gränsande sannolikhet innebära att man fastslog den nuvarande inriktningen på och finansieringen av försvaret ännu en gång.