Inga religiösa eller politiska symboler på Försvarsmaktens uniformer

images

Militär personal i försvarsmakten bär uniform, denna uniform ska inte kompletteras med synliga religiösa eller politiska symboler. Uniformens fördelar är att den är neutral samt att den stärker känslan av gemenskap mellan de som bär den. Konformitet och gemenskap är viktigt för de som ingår i förbanden, i ett militärt förband är uppgiften och kamraterna överordnade individen. Försvarsmakten ska vara politiskt och religiöst neutral. Försvarsmakten ska skydda riket, dess befolkning och demokratin. Försvarsmakten ska inte företräda särintressen eller olika grupperingar i samhället.

Avvikelser från uniformsreglementet försvåra ditt tjänsteutövande, vilket under inga omständigheter får bli fallet. Alla onödiga avvikelser försvårar även verksamheten logistiskt, uniformsdetaljer ska till exempel vara tillverkade i material som ska minimera verkan av till exempel brand. Det innebär att det måste införskaffas avvikande uniformsdetaljer för många olika minoriteter, vilket kommer innebära onödiga logistiska och ekonomiska belastningar.

.

Jeff Ahl (SD)

Roger Richtoff (SD)

Mikael Jansson (SD)

Robert Stenkvist (SD)

 

  • Infanterist – javisst.

    Jag är blott en dum yngling, men jag förstår verkligen inte – är det här över huvud taget ett problem? De enda religiösa beteckningar som bärs på uniformen enligt UniRFM är väl kors för fältpastorer och i det fall fältsjukvårdare/sjukvårdsmän etc. genom sina röda kors kan uppfattas som ”religiösa” då de visar sin tjänstebefattning?

    Richtoff – vilket jag antar är Major Roger Richtoff från det numer nedlagda Ing1, men född i slutet på 40-talet och tjänstgörande – vad jag vet – intill början av 90-talet – kanske kan upplysa om det här var ett problem då?

    Från egenupplevd horisont, som tidigare bland annat plutonschef och numer stf kompch. upplever att variationen i klädsel med t.ex. olika insignia endast sker/har skett under mina egna 20 år inom försvarsmakten (först som arméofficer och numer inom hemvärnet/nationella skydsstyrkorna) uteslutande gällt personalens tjänsteutövning?

    Det hela känns – för att uttrycka det milt – som en icke-fråga?