Krigsanpassa försvaret, lyssna på Brännström!

0236051814311_max

Arméchefen, Generalmajor Anders Brännström, skrämmer vissa när han säger att vi måste bereda armén för möjligheten att vi befinner oss i krig redan om några år. Jag blir jag rädd införandras uttalanden om att det räcker med ytterst marginellt höjda försvarsanslag inför framtiden eller att vi ska strunta i de stora luckorna i våra materiel- och personalbehov.

Det finns alltid en risk för krig och det är inte vi själva som avgör om det ska utbryta eller ej. Säkerheten i vårt närområde har på kort tid dessutom försämrats anmärkningsvärt och det måste vi förhålla oss till. Vi borde startat vår upprustning när upprustningen i vårt närområde började. Befintliga obalanser i militära styrkeförhållanden kan snabbt skapa kriser och krig, däremot tar det lång tid att bygga militär styrka och förmåga. Därför är det bråttom för Sverige. Försvarsministern säger att pengarna ska komma efter nästa försvarsbeslut om fyra-fem år. Det är väl samma sak som att säga att den röd-gröna regeringen inte förmår att prioritera fram pengar till försvaret och sålundaskjuter hela problemet på framtida regeringar. Under tiden fortsätter det militära styrkeförhållandet i vårt närområde attförsämras ytterligare till vår nackdel.

Det som är allra mest illavarslande är att det svenska försvaret är helt fredsanpassat. Det kan ett insatsförsvar vara som bygger på att en mindre stridsgrupp i taget skickas utomlands. Men när det gäller ett invasionsförsvar så håller det inte. Då måste hela systemet och alla dess undersystem fungera samtidigt. Fienden kommer att slå på alla svaga punkter och i vårt försvar finns tusen svaga sådana på grund av försvarspolitikens misslyckande. De här svaga punkterna är inga problem i ett fredsanpassat försvar, vi hanterar dem då med civila metoder på kontorstid. I krig är de svara punkterna förödande.

Den som vill ha fred ska rusta för krig säger Vegetius, en romersk författare på 400-talet, och det äger sin giltighet än idag. Ett svenskt krigsanpassat försvar bidrar således till freden. Då måste vårt försvar vara ett system av system som är planerat att klara samtidiga eller koncentrerade angrepp på våra svagaste punkter. När vi gör taktiska motangrepp måste det hålla med support och samband ända fram så vi kan skada den som har angripit oss. Det är det som är den så kallade TRÖSKELN, att våra motangrepp svårt kan skada angriparen och skapa stora kostnader för honom. Idag har vi en brandvarnare i huset men batteriet dog för länge sedan.

Brännström talar med det Kalla krigets röst, och det är dags för oss alla att lyssna och skyndsamt vidta åtgärder.

Mikael Jansson, försvarspolitisk talesperson SD

  • Rollern

    På Folk & Försvars kongress i Sälen nämndes inte med ett enda ord det i alla avseende farligaste hot Sverige någonsin har haft i mannaminne – markrobotar av typen Iskander och ubåtsbaserade kryssningsrobotar som finns stationerade så nära Sverige som på Kaliningradsnäset. Alla strategiska robotar måste förhandlas BORT om vi ska få fred på jorden. I Sälen var det mest bara okunnigt och bortslösad tid när t.ex. Mona Sahlin och Wallström oförskämt stal utrymme med sina egna ”pladder” i Sälen. Idag måste det finnas mycket viktigare saker att diskutera.
    Med en räckvidd på 300-400 km kan Iskander m.fl., i ett första slag med bara några robotar, slå ut 1/3-del av det svenska flygvapnets Gripenflotta i sina hangarer på Kallingebasen samt många fartyg i Karlskronabasens hamn. F 21 nås med Iskander från Alakurtiområdet, Saab och F 7 från Gotland och hela den svenska Gripenflottan är i riskzonen. Allt för att skapa ett direkt förhandlingsläge om fria pasager ut ur Östersjön som hela Europa och Nato kommer att drabbas av i nästa operativa och mycket snabba steg.

    Gripen har idag inte ens ett fortifikatoriskt skydd i utgångsläget (om ens någon krigsrisk kommer att hinna aviseras i den ryska nya krigföringsdokrinen som inte har beskrivits detta för västvärlden – det hade man inte i Krim-fallet heller). Just nu har Ryssland höjt kärnvapenbered-skapen inom de Strategiska Robottrupperna och man kan väl i det sammanhanget räkna in arméns Iskander och marinens kryssningsrobotar? Dessutom har Ryssland en alldeles för stor landstigningsflotta i Östersjön för ”enbart” insatser mot svensk kust – alla andra länder når rysk militär via motorvägarna. När ska sådana här fakta bli övertygande för svenska politiker inse allvaret istället för att betrakta svenskt försvar som ett särintresse (Reinfeldts häpnadsväckande uttalande). Borde inte utrikesministern satsa på att fredsförhandla med Ryssland redan i morgon bitti – en tjänst som är skapad just för vår alldeles för högt avlönade utrikesminister. Måste det bli krig först?