Mikael Jansson :Gotlands försvarsbehov

image

 

Principen om det mobila försvaret som lätt kan flyttas, även om vi är utsatta för ett avancerat angrepp är på väg ut. Det visade ÖB när han valde att permanent förlägga ett pansarskyttekompani på Gotland. Tanken om det mobila försvaret är nära relaterat till insatsförsvaret, då det handlade om manöverbataljoner. Nu ska vi återta invasionsförsvaret och då behöver vi återigen fler förband och klokt utgångsgrupperade.
Gotland ska åter kunna försvaras och då som alla förstår räcker det inte med två kompanier, det kommer krävas brigadstridsförmåga, modernt långräckviddigt luftvärn liksom utökad luft- och sjöstridsförmåga för att skapa en tröskel. Det är alltså bara en tidsfråga innan P18:s kaserner kommer behövas. Det rimliga är att flytta in på en gång, det kommer på sikt bli det billigaste.

På sjösidan byggs nu korvetterna HMS Stockholm och HMS Malmö om till patrullbåtar och förmågan att skjuta sjömålsrobot 15 samt ubåtsjaktförmågan avlägsnas. Antalet ytstridsfartyg minskar alltså istället för att öka. Det enda rimliga nu är en beställning av minst 5 nya Visbykorvetter och luftvärnsrobotar till alla korvetterna, exempelvis Aster -15. Det ryms inte i försvarsminister Hultqvists ekonomiska ram, men så är det – upprustning kräver pengar.

Mikael Jansson , Försvarspolitisk talesperson (SD)

  • Kristian Larsson

    Aster-15 är en, i min mening, olämplig robot för Visby. Så vitt jag vet finns det bara plats för en 8-cells VLS ombord vilket skulle ge korvetterna 8 Aster-15 med en räckvidd på 30 km (officiellt – jag tror den är längre, kanske 50 km, eftersom den är ganska stor). Eftersom Visby inte ska uppträda som en luftvärnsfregatt och glida omkring med tända radarsystem så behövs endast en robot som är lämplig för självförsvar och näreskort. Syftet är att överleva anfallande robotar – inte skjuta ner attack- och bombflyg på stora avstånd likt en Aegisjagare.

    Mitt val är att istället köpa den brittiska Sea Ceptor som trots sin ringa storlek har en officiell räckvidd på över 25 km och som grädde på moset packas den 4 per robottub. En sådan lösning skulle alltså ge varje Visby upp till 32 luftvärnsrobotar, eller skapa möjlighet för att låta ett par tuber användas av andra vapen. ASROC (motsv.), sjömålsrobotar, the sky is the limit.

    Sea Ceptor (CAMM) skulle också kunna bli en bra robot för arméns planerade brigadluftvärn vilket ger stordriftsfördelar.

    • AD

      Sea Ceptor utvecklas av britterna så systemet kommer nog få stora utvecklingsproblem eller kostnadsökningar. Det är dom kända för.

      Evolved Sea Sparrow är en semiaktiv radarrobot som har samma dimenstioner som sea sceptor men som finns idag. Dock är en aktiv version under utveckling och den vore ett säkrare kort att anskaffa.

      • Jakob Sellberg

        Varken ESSM eller Aster går att installera på Visby. För Aster så är den fysiska installationen med Sylver A43 för stor och även vikten på kalaset blir för hög. För ESSM så skulle Lockheed kanske kunna leverera en MK 41 i lite lägre höjd än standard som går att klämma in precis, men jag är tveksam till det. ESSM blir också alltför tung. ESSM väger hiskeliga 280 kg styck. CAMM däremot är helt perfekt med sin enhetsvikt om 99 kg per robot.

        Eftersom CAMM även kommer med soft-launch så gör det installationen betydligt enklare, då kompositmaterial kan användas i avfyrningsanordningen (som heter Lockheed ExLS) vilket ytterligare minskar vikten.

        De robotar som annars skulle kunna komma på fråga är Umkhonto och VL-MICA.