Pausen med värnpliktsutbildning, dyrt experiment

image

På kort tid har säkerhetsläget försämrats markant i vårt närområde. Det svenska försvaret är i stort behov av att tillföras materiel och manskap. Lösningen är inte att söka medlemskap i Atlantpakten.
När den svenska värnpliktsutbildningen avskaffades var Sverigedemokraterna en tydlig röst mot detta. Det var dessutom tydligt redan i underlagen till personförsörjningsreformen att det frivilliga försvaret inte skulle kunna få fram tillräckligt med soldater och att det skulle bli svårt att upprätthålla ett funktionellt försvar. Hela reformen måste ses som ett misslyckande och det faktum att pendel nu är på väg att svänga tillbaka till ett försvar som i hög grad är baserat på värnplikt är ett bevis för att värnpliktens avskaffande var ett dyrt misstag. Tyvärr står försvaret nu inför nya problem eftersom man under mellantiden har hunnit avveckla så många utbildningsplatser och officerare att det kommer att bli svårt att utbilda tillräckligt många värnpliktiga.

Samtidigt finns det stora materielbrister. Det svenska luftvärnet, i synnerhet, är underdimensionerat och långräckviddigt luftvärn saknas i princip helt. Det krävs stora investeringar för att införskaffa ett system som klarar av att förse Sverige med någon sorts försvarsförmåga mot långräckviddiga angrepp. Detta är något som har blivit alltmer aktuellt i takt med att nya ryska robotsystem har tillförts Östersjöområdet.

Av dessa skäl så är talet om ett medlemskap i Atlantpakten en dimridå som drar fokus från det verkliga problemet: avsaknaden av resurser till ett svenskt försvar. På den punkten har vare sig moderater eller socialdemokrater klarat av att leverera. Det svenska försvarsanslaget är det lägsta i Östersjöregionen mätt i andel av BNP och inget budgetförslag från dessa partier har hittills gett uttryck för någon seriös vilja att ändra på detta. Det är dags att vi inser att hela Europa är på väg in i en situation med ett nytt kallt krig. I det läget bör vi återgå till en nivå på försvarsanslagen som Sverige hade i början på 1990-talet – 2.5% av BNP. Det finns ingen anledning till att dagens Sverige inte skulle klara av detta, när sjuttiotalets Sverige klarade av det.

Det enda parti som har gett uttryck för en sådan ambition är Sverigedemokraterna. Långt innan vi valdes in i den svenska riksdagen och i samtliga våra budgetförslag därefter har vi förespråkat förstärkta försvarsanslag. Under den nu aktuella budgetperioden fram till 2020 vill vi tillföra totalt 26,5 miljarder mer än regeringen till utgiftsområdet och planerar för att fortsätta utvecklingen med målsättningen att bygga upp ett slagkraftigt svenskt försvar. Detta gör inget annat parti.

Något som vi också gör är att satsa på det civila försvaret och driftvärnet. Det kommer på sikt kosta cirka 4-5 miljarder kr per år. Inga andra partier budgeterar för det civila försvaret. Det är konstigt, för alla partier är överens om att det militära försvaret inte fungerar utan det civila försvaret. Ett invasionsförsvar måste alltså vara uppbyggt som ett totalförsvar. Precis som med det militära försvaret tar det civila försvaret lång tid att bygga upp. Upprustningen av vårt försvar kräver större engagemang från regeringen. Med den takt som regeringen upprustar så har vi inte invasionsförsvaret tillbaka förrän på 60-talet, 2060-talet!

Mikael Jansson, försvarspolitisk talesman (SD)
Roger Richtoff, försvarsutskottet (SD)
Joakim Larsson, pol sek riksdagen (SD)