Dags att utkräva ansvar för röjda register

De röjda registren från Transportsstyrelsen måste erkännas för vad det är – en nationell katastrof. Flera för rikets säkerhet känsliga register troligen i händerna på utländska makter och kriminella organisationer som har intresse av dessa. Ansvarsfrågan är viktig och de ansvariga bör ställas till svars. Parallellt måste vi också en gång för alla förstå varför denna katastrof kunnat äga rum, anledningen är en kombination av naivitet, inkompetens och ideologisk lekstuga.
Ansvaret faller till syvende och sist på de ministrar som vetat om att någon form av oegentligheter begåtts, men valt att agera passivt. Svenska ministrar får inte styra myndigheter direkt, men de har rätten att avskeda inkompetenta myndighetschefer och ersätta dessa med nya. Det är varje ministers plikt att följa upp myndigheterna och agera om myndigheten fallerar. Konstitutionsutskottet kommer nu att utreda om och vilka ministrar som i så fall är ytterst ansvariga för det inträffade.

Det är fullkomligt orimligt att den ansvariga generaldirektören undkommit med ett strafföreläggande (det vill säga böter). Omfattningen av den skada hon har åsamkat Sverige borde rimligen renderat i ett kännbart fängelsestraff. Vad vi behöver är ett återtagande av lagen om ämbetsmannaansvar som lyfter fram personligt ansvar och kvalifikationer samt möjliggör kännbara straff för de som missköter sig. Eventuellt behövs en större översyn av domstolsväsendet.

Vi måste också fråga oss hur det kan vara tillåtet att utlokalisera/”outsourca” och privatisera känslig eller samhällsviktig verksamhet. Det har möjliggjorts till följd av den ohämmade privatiseringsiver som följer i spåren av globalismens ideologiska fantasier, för att spara några enstaka kronor riskeras svenskarnas säkerhet och samhällets robusthet. Detta ansvarar såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar för sedan en lång tid tillbaka. Utländska företag ska till exempel aldrig tillåtas handha känslig verksamhet!

Vidare har avveckling av totalförsvaret som genomförts i samförstånd mellan alla etablissemangspartierna inneburit ett svart hål avseende Sveriges förmåga till skydd mot utländsk makt eller andra organisationer som utgör ett hot. Totalförsvaret syftar till mer än att bara skydda riket vid krig, det syftar också till god krishanteringsförmåga samt skydd av känslig information och infrastruktur oavsett krigs- eller fredstillstånd.

Avslutningsvis, det dräller av chefer i vårt land men det finns få ledare. Ingen vågar ta ansvar och ”processer” ersätter hierarkiska strukturer med tydlig ansvarsfördelning. Där ingen behöver ta ansvar kommer också ansvarslöshet sprida sig som ett virus. En god chef kan delegera, men kontrollerar och följer upp verksamheten. Detta görs nu allt mer sällan, hellre slippa ta ansvar och skylla ifrån sig på ”processer”.

De ovan beskrivna fenomenen i kombination med varandra och en hel del andra som av utrymmesskäl inte kan diskuteras här gör att vi har långt gångna problem i vårt land. Ingen av vare sig de borgerliga eller socialistiska partierna kan svära sig fria från ansvar. Denna kris är tyvärr bara en i raden av många, det är tags för skärpning och att någon tar tag i statsrodret och styr skeppet Sverige i rätt riktning. Jimmie Åkesson är den ledare Sverige behöver nu.

Mikael Jansson, försvarspolitisk talesperson, SD

Roger Richtoff, försvarsutskottet, SD

Jeff Ahl, ersättare försvarsutskottet, SD