Värdlandsavtalet

Vad var det egentligen som hände under voteringen om värdlandsavtalet igår? Det var en oklar omröstning med en rätt märkligt upplagd propositionsordning. Jag tänkte att jag skulle gå in lite närmare på vad det var som hände, men först två enkla klargöranden.

  1. Sverigedemokraterna röstade för att avslå värdlandsavtalet och alla dess förändringar i sin helhet.
  2. Det fanns inget förslag som gick ut på att skjuta upp hela värdlandsavtalet. Det förslag som fanns handlade om att skjuta upp en av lagförändringarna.

Det är inte alltid lätt för en lekman att hänga med i svängarna när riksdagen röstar. Varje beslut delas upp i flera delbeslut och ibland finns det flera olika alternativ som är nästan identiska. Riksdagsmännen röstar genom att trycka ja, nej eller avstår, men det är bara knapparnas namn. I praktiken är det sällan ”ja” eller ”nej” som besluten handlar om. Egentligen vore det bättre om knapparna hette A, B och C för att undvika missförstånd.

Riksdagen konstruerade en väldigt märklig propositionsordning (dvs ordning mellan röstalternativen) som är lätt att missförstå. Dessutom redovisade man inte ordentligt vad det var man röstat om i den första preliminära beslutsredovisningen som lades ut på nätet. Jag har märkt att både journalister och riksdagsmän blivit förvirrade.

I alla fall: omröstningen om värdlandsavtalet hade fyra delpunkter som var och en beslutades för sig. Såhär såg det ut:

 

Punkt 1. Avslag på propositionen

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag:

Riksdagen avslår motionerna

2015/16:2801 av Jabar Amin och Annika Lillemets (båda MP),

2015/16:3218 av Mikael Jansson m.fl. (SD) yrkande 12,

2015/16:3375 av Mikael Jansson m.fl. (SD) yrkandena 1 och 2 samt

2015/16:3377 av Stig Henriksson m.fl. (V).

 

Den första punkten handlade om huruvida allt i propositionen (värdlandsavtalet och samtliga lagändringar) ska avslås rakt av eller inte. Alla motionerna handlar om olika varianter på att värdlandsavtalet ska avslås. Om SD:s reservation (eller någon av de andra) hade vunnit i den omröstningen så hade omröstningen i princip varit slut där. Men nu förlorade förslaget om att avslå värdlandsavtalet med 254-40. Då kom vi istället till punkt två.

 

Punkt 2. Samförståndsavtal om värdlandsstöd

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen

1. a) godkänner det kompletterande tilläggsprotokollet den 19 december 1997 till avtalet mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor

b) godkänner samförståndsavtalet den 4 september 2014 mellan Sverige och Nato om värdlandsstöd

c) antar regeringens förslag till:

  1. lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall,
  2. lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.,
  3. lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410) och
  4. lag om ändring i skyddslagen (2010:305).

Därmed bifaller riksdagen proposition 2015/16:152 punkterna 1-6.

 

Det är här det blir missförstånd. I det här läget har alltså förslaget om att avslå alltihop redan röstats ner och den här punkten handlar om att godkänna avtalet och alla vidhängande lagändringar. Det var här V föreslog att en av ändringarna (skyddslagen) skulle skjutas upp ett år. I det läget har ”avslag” alltså redan förlorat. Det är en väldigt konstig propositionsordning tycker jag, men det var så utskottet valde att lägga upp det.

 

Notera detta: det enda man röstade om här var huruvida förändringarna i skyddslagen skulle läggas vilande eller inte. Punkt c-4 ovan. Inget annat. Festligt nog råkade jag möta talmannen på gatan när jag gick ut från kontoret och han bekräftade detta. Skälet till det är att det var förändringen i skyddslagen som Vänsterpartiet hade anfört såsom brytande mot grundlagens rättighetsförklaring och då är det den förändringen som (eventuellt) skulle hänskjutas till KU. Allt annat under den här punkten, inklusive värdlandsavtalet i sig, skulle ha godkänts oavsett omröstningsresultat för Vänsterpartiets förslag. Något förslag om att skjuta upp värdlandsavtalet existerade inte.

 

Kolla beslutsgången här:

http://www.riksdagen.se/sv/webb-tv/v…320160525UFöU4

 

Man kan också läsa riksdagsprotokollet på sidan 62 och framåt:

https://data.riksdagen.se/fil/C939D723-C05B-41C5-9785-1033A30BCA6C

 

 

Se följande citat ur protokollet:

 

Punkt 2 (Samförstånd om värdlandsstöd)

Under denna punkt föreslog utskottet dels att riksdagen skulle godkänna tilläggsprotokoll och avtal, dels att riksdagen skulle anta förslag till ändringar i fyra olika lagar.

Jonas Sjöstedt m.fl. (V) hade i en skrivelse yrkat att ett av lagförslagen, nämligen förslaget till lag om ändring i skyddslagen, skulle vila i minst tolv månader på grund av att förslaget innebar en sådan begränsning av rörelsefriheten som avses i 2 kap. 22 § första stycket regeringsformen.

Kammaren skulle därför först ta upp förslaget till lag om ändring i skyddslagen till prövning. Därefter skulle kammaren besluta om de övriga förslagen i denna punkt.

Enligt 2 kap. 22 § regeringsformen fick riksdagen anta förslaget till lag om ändring i skyddslagen direkt om minst fem sjättedelar av de röstande enats om beslutet.

Om så inte skedde skulle lagförslaget hänvisas till konstitutionsutskottet för prövning om vilandeförfarandet var tillämpligt i fråga om lagförslaget.

Beslutet skulle enligt riksdagsordningen fattas genom votering med omedelbar rösträkning.

Votering:

291 för att lagförslaget direkt skulle antas

21 för att lagförslaget skulle hänvisas till konstitutionsutskottet för prövning

37 frånvarande

Talmannen konstaterade att mer än fem sjättedelar av de röstande hade röstat för att anta lagförslaget direkt.

Riksdagen hade därmed antagit utskottets förslag till lag om ändring i skyddslagen.

Partivis fördelning av rösterna:

För att lagförslaget direkt skulle antas: 108 S, 77 M, 37 SD, 17 MP, 21 C, 17 L, 14 KD

För att lagförslaget skulle hänvisas till konstitutionsutskottet för prövning: 4 MP, 17 V

Frånvarande: 5 S, 7 M, 11 SD, 4 MP, 1 C, 4 V, 2 L, 2 KD, 1 –

Övriga förslag under punkt 2

Kammaren biföll utskottets förslag.

 

 

 

 

Hur som helst. Resultatet blev alltså att kammaren inte röstade för försöket att skjuta upp ändringen i skyddslagen. Men om SD hade röstat för det här då, vad hade hänt då?

 

Jag själv plus ett par jurister på kansliet och våra ledamöter i konstitutionsutskottet tittade på frågan innan omröstningen. Tyvärr fanns det mycket små juridiska förutsättningar för att vänsterns försök att skjuta upp det hela skulle ha fungerat. Det hela hade förvisso gått den formella vägen med votering först, en snabb beredning i KU och synpunkter från lagrådet (som av allt att döma hade upprepat sin tidigare bedömning att de inte hade några invändningar) och sedan hade det hela röstats igenom före riksdagens sommaruppehåll i alla fall (sannolikt om två veckor) och trätt i kraft den 1 juli, precis som planen är nu. Jag kan beklaga detta, men det är det troligaste utfallet.

 

Jo, det stämmer. Regeringens förslag om värdlandsstöd har redan prövats av lagrådet, som kom fram till följande:

 

 

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2016-03-01

Närvarande: F.d. justitieråden Leif Thorsson och Lennart Hamberg samt justitierådet Anita Saldén Enérus.

Samförståndsavtal om värdlandsstöd

Enligt en lagrådsremiss den 26 februari 2016 (Försvarsdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

  1. lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall,
  2. lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.,
  3. lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410),
  4. lag om ändring i skyddslagen (2010:305).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Izla Staifo.

 

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

 

http://lagradet.se/yttranden/Samfors…dlandsstod.pdf

 

Tyvärr, tyvärr, finns det rätt lite hopp om att lagrådet tyckt något annat om de hade fått göra samma prövning igen.

 

Men låt oss ta det ett steg längre. Anta att förändringen i skyddslagen ändå hade skjutits upp ett år men allt annat gått igenom, inklusive värdlandsavtalet i sig. Vad bestod den här ändringen i skyddslagen av? Jo följande (ny text i kursiv stil):

 

Skyddslagen

 

2.4 Förslag till lag om ändring i skyddslagen (2010:305)

Härigenom föreskrivs att 5 § skyddslagen (2010:305) ska ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

 

5 §

Följande byggnader, andra anläggningar och områden eller objekt kan också beslutas vara skyddsobjekt

  1. byggnader, andra anläggningar och områden som staten har äganderätt eller nyttjanderätt till och som disponeras av Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt, samt militära fartyg och luftfartyg,
  2. områden där Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt tillfälligt bedriver övningar, prov eller försök eller där oförutsedda följder av sådan verksamhet kan inträffa,
  3. områden där Försvarsmakten har satts in för att hindra en kränkning av Sveriges territorium eller för att möta ett väpnat angrepp mot landet,
4. områden där en främmande stats militära styrka inom ramen för internationellt samarbete tillfälligt bedriver övningar här i landet i samband med utbildning för fredsfrämjande verksamhet eller för annat militärt ändamål, och

 

 

 

 

 

5. vattenområden av särskild betydelse för det militära försvaret.

4. områden där en främmande stats militära styrka inom ramen för internationellt samarbete tillfälligt bedriver övningar här i landet i samband med utbildning för fredsfrämjande verksamhet eller för annat militärt ändamål,

5. områden där ett Natohögkvarter eller en främmande stats militära styrka bedriver militär verksamhet inom ramen för samförståndsavtalet den 4 september 2014 mellan Sverige och Nato om värdlandsstöd (SÖ), och

6. vattenområden av särskild betydelse för det militära försvaret.

 

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2016.

https://data.riksdagen.se/fil/CC7A890D-585C-4472-94F7-23AA9169A7E8

 

Det handlar alltså enbart om ett skäl till som man kan använda sig av för att skapa skyddsobjekt. Men ärligt talat: tror ni att det här är ett problem egentligen? Hade ändringen skjutits upp så hade man bara gått runt det genom att använda sig att stycke 4 eller stycke 1 tills ändringen hade kunnat företas. Det beror lite på vilken verksamhet som hade blivit aktuell det närmaste året. Alternativt så hade regeringen helt enkelt struntat i det och gett dispens från skyddslagen för detta ändamål. Vi har ändå ingen författningsdomstol i Sverige så what the hell.

 

http%3A%2F%2Fwww.riksdagen.se%2Fsv%2Fdokument-lagar%2Farende%2Fbetankande%2Fsamforstandsavtal-om-vardlandsstod_H301UF%F6U4

 

Så eftersom en vilandeförklaring skulle ha haft begränsad praktisk betydelse så beslöt sig partigruppen för att inte stödja den. Men det var inte enhälligt. Björn Söder var till exempel en av dem som ansåg att SD egentligen borde ha stött vilandeförklaringen: http://bjornsoder.net/darfor-avstod-…dlandsavtalet/

 

 

Björn Söder är en av de ledamöter som jag arbetar åt. Man kan naturligtvis ha olika åsikter om detta. Jag kan personligen ställa mig bakom det han säger.

 

Debatten om försvarsbeslutet

Den 15 juni debatterades försvarsbeslutet i riksdagen. Mikael Jansson var Sverigedemokraternas huvudtalare. Hans anförande återfinns ovan och i text härinunder.

 
anf.92 Mikael Jansson (SD):
Herr talman! Precis som vid debatten om det förra betänkandet vill vi justera upp talartiderna. Jag kommer att sikta på tolv minuter och de andra kollegorna på tio minuter.

Herr talman! Jag yrkar bifall till samtliga våra reservationer.

Vi håller på att återta militär förmåga från en mycket låg nivå. När den var som lägst hade vi ingen försvarsplanering och vår militära förmåga hade statusen strategisk timeout. Det var då som den ryska upprustningen började visa resultat och få sina följder.

Det saknades inte varningstecken långt innan, men den svenska säkerhetspolitiken var blind.

Det var innan Sverigedemokraterna gjorde entré i riksdagen.

Många svenskar ropar i dag efter ett starkare försvar. Det är en stark opinion. Hur starkt försvar vi ska bygga är alltid en öppen fråga. När det andra
världskriget bröt ut hade Sverige nedrustat och vi var dåligt förberedda. Efter andra världskriget hade vi å andra sidan ett starkt försvar.

Det var en stark fokusering på såväl det militära som det civila försvaret. Man kan säga att det svenska försvaret på 50-talet befann sig på en mycket hög nivå. Efter 1958, säger man, började en successiv minskning av vårt försvar, men det var först i och med Sovjetunionens sammanbrott som nedrustningen av försvaret accelererade.

Sverigedemokraterna vill att det svenska försvaret återgår till den nivå som vi hade 1999, alltså både till den militära förmåga och den finansiering som vi då hade. Det skulle innebära att vi kunde vidmakthålla både ett starkt skalförsvar och ett djupförsvar. Vi anser att 1999 års nivå ska vara en grundnivå som inte bör understigas.

Om världsläget allvarligt skulle försämras och vi skulle tvingas till kraftiga upprustningar sker det mycket lättare från en hög grundnivå än från en låg. Varför är det lättare att rusta från en högre nivå?

För det första krävs det en officerskader med stor kvantitet för att kunna utbilda och öva tillräckligt antal nyrekryterade.

För det andra krävs det en kritisk massa av materielsystemen för att de ska kunna underhållas till vettiga kostnader.
För det tredje så är det av stor vikt att vi har en kvalificerad egen produktion av försvarsmateriel, vilket förutsätter statliga satsningar.

FOI bedömer i dag att det svenska försvarsanslaget har sjunkit till 1,0 procent av bnp. Efter den föreslagna upprustningen under försvarsperioden 2016-2020 kommer anslaget fortfarande att vara 1,0 procent av bnp.

Det betyder att försvarsgruppen, det vill säga regeringen med Moderaterna, Centern och Kristdemokraterna, satsar så lite på upprustning att det inte ens gör utslag på mätarna.

Hur tänker denna försvarsgrupp? Varför anser man att det är tillräckligt med en nivå på försvarsanslaget som är så lågt att vår militära förmåga fortsätter att minska och att våra förband blir färre? Det kan jag inte svara på. Varför denna inriktningsproposition är så tunn får den så kallade försvarsgruppen själv svara på.

Om det skulle krävas av oss att vi faktiskt ska försvara vårt land, om det värsta händer och Sverige står under angrepp, då är det Försvarsmakten i som i första hand ska lösa uppgiften. Därför är det klart att Försvarsmakten själv måste få välja taktik och utrustning.

Försvaret bör målstyras av regering och riksdag. Det är också viktigt att målen
är rimliga jämfört med anslaget. Det är politikernas ansvar att se till att så är fallet, och det är Försvarsmaktens ansvar att säga till, om så inte är fallet.

Målen för Försvarsmakten måste vara konkret ställda annars är det ingen funktionell styrning. Det övergripande mål som föreslås i inriktningspropositionen är att ”försvara Sverige och främja vår säkerhet”. Det är inget konkret mål. Hur ska man kunna mäta måluppfyllnad av det målet?

Den övergripande uppgiften är att ”kunna hantera konflikter och strid” och att ”försvara Sverige mot incidenter och väpnade angrepp”. Här kan man i alla fall läsa ut att det svenska försvaret inte har som uppgift att motstå en gränsinvasion. Eftersom jag har frågat vet jag vilken storlek på väpnat uppror det svenska försvaret har som uppgift att kunna röra sig mot och bekämpa. Det är en förstärkt bataljon. Det svenska försvaret har som uppgift att kunna bekämpa ett väpnat uppror med storleken av en förstärkt bataljon.

Men varför ha detta som mål? Tror vi att det försämrade säkerhetsläget innebär att vi står inför att i värsta fall bekämpa en förstärkt bataljon? Tror vi att en fientlig makt skulle landsätta en förstärkt bataljon och nöja sig med det? Det låter otroligt. Som jag läser de föreslagna målen så är det konkreta att luftförsvaret ska kunna upprätthålla incidentberedskap och att försvaret ska kunna bekämpa en förstärkt bataljon som uppträder någonstans i Sverige.
Sverigedemokraterna har lämnat in en rad reservationer på denna proposition. Vi anser att målen måste sättas betydligt högre och vara relevanta. Målen måste dessutom vara tydliga. Våra förslag till mål och uppgifter för Försvarsmakten som helhet samt för de enskilda försvarsgrenarna framgår av vår följdmotion. Jag ska inte beröra varje punkt utan endast lyfta fram ett urval.

Herr talman! Vi föreslår bland annat att försvaret ska ha uppgifterna att

avvisa vid kränkningar och möta alla angrepp

genom ett skalförsvar kunna tillfoga en angripare svåra och kostsamma förluster

genom ett djupförsvar kunna slå ett angrepp av mekaniserade förband av brigads storlek i en riktning och samtidigt möta angrepp i två andra riktningar

skydda rikets ledning och krigsbaserna genom skydd och spridning

vidmakthålla aktuell försvarsplanering mot alla relevanta hotbilder.

Vårt förslag till uppgifter för försvaret är konkretare, och uppgifterna är större än regeringens. För att kunna klara uppgifterna skulle det krävas högre anslag än i dag. Men det är också vår poäng att en upprustning aldrig är gratis.

Värt att lägga märke till är att även i vår budget för försvaret är det långsiktiga
målet endast åtta brigader i armén och fem reducerade amfibiebrigader i marinen. Det innebär att hemvärnet måste vara med och lösa svårare uppgifter. Sverige är stort och ska vi kunna utnyttja planerade och övade försvarslinjer räcker inte brigaderna. Då måste samverkan med hemvärnet utnyttjas. Hemvärnet vill vi uppgradera till att bli en territorialarmé jämte den ordinarie fältarmén. Det kan bli territorialarméns uppgift att hejda en fientlig framryckning som fältarmén sedan kan slå. Det är därför som vi redan i det här läget vill utrusta hemvärnet med pansarvärnsrobotar och granatkastare.

Alla talar om att det är viktigt med en tröskeleffekt som gör att eventuella angripare bedömer att det inte är värt att angripa. Skillnaden är att vi sverigedemokrater så konkret talar om krigets realiteter och hur det skulle se ut om vi verkligen angreps. Varför gör vi det? Ja, det är inte så att vi mer än andra tror att Sverige ska bli attackerat de närmaste åren. Däremot tror vi att tröskeleffekten måste vara uppbyggd av ett systematiserat försvar som övats för att klara olika realiserade hot. Vi måste diskutera detta. Tröskeln måste vara massiv, annars blir den en kuliss som kan genomskådas.

Det är viktigt att också de enskilda försvarsgrenarna har egna mål och uppgifter. Vi föreslår att armén
ska kunna skydda Boden, Luleå, Piteå, Älvsbyn och flygbasen Kallax

ska kunna försvara Arlanda samt riksledningen och högsta försvarsledningen

ska kunna försvara Göteborg, Göteborgs hamn och Landvetter

ska kunna försvara Malmö och Sturup

ska kunna försvara Gotland

ska ha strategisk reserv till särskilda uppgifter

med långräckviddigt luftvärn ska kunna bidra till luftförsvaret av krigsbaserna, Stockholm och Gotland

tillsammans med territorialarmén, specialstyrkorna och svenska folket ska, om nödvändigt, kunna övergå i det fria kriget.

Genom dessa konkreta uppgifter kan cheferna inom armén söka skapa den taktik som kan lösa uppgifterna. Kan dessa uppgifter lösas, då har vi ett markförsvar som ger oss möjlighet till uthållig försvarsstrid.

Vad gäller flottans konkreta uppgifter föreslår vi att flottan

ska kunna hålla två patrullfartyg ständigt till sjöss i Östersjön och ett i Västerhavet
ska kunna sätta in minst tre operativa ubåtar i Östersjön och en i Västerhavet under lång tid

ska kunna sätta in en komplett ytstridsflottilj i Östersjön 24 timmar efter order och en division i Västerhavet

ska kunna hålla två handelshamnar öppna på västkusten, två i Östersjön och en i Bottenhavet

ska kunna upprätta två marina operationsbaser i Östersjön och en i Västerhavet

ska kunna lägga ut ett bestämt antal sjömineringar och minera ett bestämt antal hamnar

ska kunna hålla utpekade handelshamnar och marina operationsbaser minröjda

ska kunna sätta in en tillfälligt sammansatt ubåtsjaktstyrka i Östersjön 24 timmar efter order

ska kunna skydda våra sjötransporter i Östersjön, inklusive till och från Gotland samt i Västerhavet.

Vår viktiga import och export går mestadels sjövägen. En fiendes större förstärkningar skulle troligen komma sjövägen. Om vi inte minskar antalet kölar i vår flotta har vi bra förutsättningar att hävda oss i en konflikt. En eventuell angripare skulle aldrig kunna bortse från att vi förfogar över ubåtar av Gotlandsklass.
Beträffande flygvapnets konkreta uppgifter föreslår vi att flygvapnet

ska kunna föra fram och avfyra kryssningsrobot i två riktningar

ska kunna föra fram och avfyra sjömålsrobot i en riktning samt inneha beredskap för detta i nordlig riktning, Norska havet

ska kunna luftförsvara Sverige i två riktningar samtidigt

ska kunna understödja egen stridskraft och övriga stridskrafter samt vid behov det civila samhället med flygtransporter

ska kunna skapa luftlägesbild över Sverige och aktuellt operationsområde

ska kunna genomföra incidentberedskap dygnet runt med markbundna och flygande sensorer och jaktflyg

ska kunna uppträda kontinuerligt med minst två rotar i spärrbana över Östersjön

ska kunna uppträda kontinuerligt med minst en rote i spärrbana över Västerhavet

ska kunna uppträda kontinuerligt med två rotar i spärrbana i riktning norr, Finland, Norra ishavet.

Herr talman! Vi föreslår kraftigt höjda försvarsanslag och mer konkreta uppgifter för alla försvarsgrenar.

Försvarsmaktens budget

 

Regeringens budget för försvaret är otillräcklig för de behov som finns. Regeringen hävdar att man tillför materielanslaget 900 miljoner kronor 2015. Det är många siffror som flyger genom luften i försvarsdebatten, men nedanstående två diagram visar vad det rör sig om:

Anslag till Försvarsmakten

Siffrorna för 2014 inkluderar en extra satsning i höständringsbudgeten på två miljarder till inköpet av Jas 39 Gripen (version E). Det är positivt och Sverigedemokraterna ställer sig bakom den satsningen. Efter det förefaller det som om anslaget till Försvarsmakten fortsätter att öka under budgetperioden. Men det gör det tyvärr inte i verkligheten. Det intressanta är att jämföra anslag mellan år i fasta priser. Då framträder en annan bild:

 

Bloggbild 2

 

Försvarsmaktens anslag i reala termer sjunker över tid. Vän av ordning frågar sig: hur kan man beskriva ett sänkt försvarsanslag som en höjning? Enkelt. Det beror på att regeringen enbart redovisar enskilda bruttoposter i anslaget. Exempel: För 2015 finns ett beslut om att tillföra 900 miljoner till materielanslaget, det är sant. Samtidigt finns beslut om att dra av pengar från materielanslaget under resten av budgetperioden. Parallellt med det finns beslut om att sänka andra delar av försvarsanslaget under hela budgetperioden. 900 miljoner är alltså inte något beslut om att hela försvarsmaktens budget netto ska öka med 900 miljoner, utan ett av flera delbeslut om satsningar och besparingar. Totalsiffran netto finns i diagrammen ovan.[1] Sammantaget innebär detta att försvarsmaktens förmåga även fortsättningsvis kommer att ligga kvar på en lika låg och oroväckande nivå som under den borgerliga regeringen, Peter Hultqvists och Socialdemokraternas försvarsvänliga tonläge till trots.

Den som vill kan på Försvarsmaktens egen hemsida se hur försvarsanslagets del av BNP har sjunkit år för år sedan 1975.

[1] Diagrammen är baserade på uppgifter från regeringens budgetproposition, utgiftsområde 6, anslagspunkterna 1:1-1:5. Siffrorna för 2014 inkluderar tillägg i höständringsbudgeten.

Svar till Cornucopia

Jag har personligen med stort utbyte följt Lars Wilderängs blogg i flera år (jag har till och med träffat honom och skakat hand vid en föreläsning i riksdagen för några år sedan) och läst både Midvintermörker och Midsommargryning. Stjärnklart har jag inte hunnit köpa än pga pågående valrörelse, men jag har tänkt slå mig ner med den efter valet.

En tendens som jag över tid har märkt hos herr Wilderäng är att han då och då serverar ett generalangrepp på SD. Min misstanke har varit att det sker för att hetsa upp diverse SD-sympatisörer som sedan går bärsärkagång i kommentarsfältet och därmed driver upp trafiken på bloggen. Av det skälet har jag inte brytt mig så mycket om angreppen, som ibland har förefallit närmast pliktskyldiga. Den här gången är jag och vi tvungna att svara – ett sånt här angrepp i en blogg som kan jämföras med en större facktidskrift en vecka före valet kan man inte ignorera.

Jag vill påpeka att Wilderäng antingen är mycket slarvig med sina exempel eller också medvetet oärlig. Det är inte ungdomsförbundet som lägger partiets linje i utrikespolitiken. Det är inte mer eller mindre anonyma kommentatorer på debatt- och nyhetssidor som inte partiet kontrollerar. Det är inte personer som har lämnat partiet. Det är verkligen inte politiska motståndare som Sjöstedt och Hamilton. Det är inte ens enskilda medlemmar i partiet, faktiskt. I alla partier finns det en viss åsiktsbredd. Om man vill följa ett partis utrikespolitik borde det vara ganska grundläggande att följa uttalanden, debattartiklar och motioner från partiets utrikespolitiska talesperson, lyssna på riksdagens årliga utrikesdebatter osv, men Wilderäng hämtar tydligen sin kunskap om partiers politik från enskilda uttalanden på Facebook.

Det mest ohederliga tycker jag faktiskt är citerandet av Jan-Olof Bengtsson. Det inlägg av honom som Wilderäng refererar är från en debatt i SD-Kuriren där Bengtsson faktiskt fick mothugg från den person som är talesman i utrikesfrågor, nämligen vår ledamot i utrikesutskottet Julia Kronlid. Vidare är Wilderängs påpekande att det ”sitter en ryss i partistyrelsen” bisarrt. Det rör sig om landstingsrådet Pavel Gamov från Uppsala, som lämnade Moskva vid ett års ålder och är uppvuxen i Sverige. Menar Wilderäng att Gamov per automatik driver Putins agenda – att alla ryssar är genetiskt predisponerade att göra det? Menar han det på allvar så gör Wilderäng sig skyldig till just den rasism som han ofta hävdar att SD står för.

Jag får faktiskt ge Wilderäng rätt på en punkt: vi har inget program som vi har döpt till ”utrikespolitiskt program”. Däremot finns det en text på vår hemsida betitlad ”Omvärlden” där vi redogör för vår allmänna syn på internationella relationer. Vi har också texter om vår syn på EU samt mer försvarsrelaterade frågor.   I vårt valmanifest finns också en tydlig del under rubriken ”En politik för en stark, demokratisk och självständig svensk röst i världen” som redogör för viktiga punkter i vår utrikespolitik.

Sverigedemokraterna har alltså en utrikespolitik. I den ingår bland annat värnandet om alla folk och nationers rätt till självstyre (vilket bland annat har lett oss till att stödja Västsaharas krav på självständighet), ett motstånd mot överstatlighet (vilket gör att vi inte vill ha den överstatliga Europeiska Unionen) och en försiktighet rörande den iver till militära insatser som stundom gripit huvuddelen av de svenska utrikespolitikerna (t.ex. i Libyen och Afghanistan). Vi har förespråkat ett ökat bistånd till flyktinglägren runt om i världen och, faktiskt, en avveckling av flera projekt inriktade på Ryssland (vi vill t.ex. avveckla Sveriges finansiering av ryska pappaskolor – jo, sådana betalar Sverige för). I Sverige råder hos många debattörer en närmast ryggmärgsmässig avsky för Israel – vi har förespåkat en tvåstatslösning och varit aktiva i att lyfta fram andra perspektiv och kritisera medias ensidiga kritik av Israel. Julia Kronlid har vid flertalet tillfällen debatterat vikten att stödja förföljda kristna och hade nyligen en debattartikel i ämnet gällande händelserna i Irak. Sådär kan man fortsätta uppräkningen.

Den viktigaste punkten i den här frågan är vår hållning till Ukrainakriget. Det är rena fantasier att påstå att vi stödjer ryska expansionskrig. Tvärtom har vi i försvarsberedningens omvärldsrapport från förra året (Ds 2013:33, Vägval i en globaliserad värld) uttryckligen varnat för att Ryssland har stormaktsambitioner och att de demonstrerat en vilja att använda sin militärmakt. I försvarsberedningens slutrapport (Ds 2014:20, Försvaret av Sverige – Starkare försvar i en osäker tid) så upprepade vi detta och varnade uttryckligen för att Ryssland skulle komma att sätta Baltikum under press, vilket också har skett de senaste dagarna. I två artiklar i SD-Kuriren före sommaren har vår ledamot i utrikesutskottet Julia Kronlid redogjort för hur Sverigedemokraterna ser på Ukrainakriget:

http://sdkuriren.se/julia-kronlid-om-utvecklingen-i-ukraina/

http://sdkuriren.se/replik-nodvandigt-med-tydlighet-mot-ryssland/

Det är värt att påpeka att den senare av dessa två artiklar alltså är skriven i direkt polemik mot den av Wilderäng citerade Bengtsson.

Sverigedemokraterna var dessutom det parti i riksdagen som begärde aktuell debatt i riksdagen med anledning av händelserna i Ukraina men den debatten var väl Wilderäng inte intresserad av att se.

Avslutningsvis vill jag påpeka att den konferens i Budapest som Wilderäng talar om inte har ett smack med Sverigedemokraterna att göra. Vi är inte aktuella som deltagare och har aldrig varit det. Veterligen har vi inte ens fått någon förfrågan om deltagande. Det är obegripligt varför Wilderäng tar upp ett helt orelaterat evenemang i ett annat land som argument i en sådan här diskussion.

Almedalen 3: Sverigedemokraterna och säkerheten

Tisdagen var Sverigedemokraternas dag i Almedalen och det var under gårdagen som våra företrädare skulle utfrågas av de två försvarsinriktade organisationerna i Almedalen. Först ut var utfrågningen på Försvarspolitisk Arena, klockan 9 på morgonen.

Seminariet kan beskådas nedan:

På eftermiddagen följde sedan utfrågningen på Säkerhetspolitiskt sommartorg där Mikael Jansson utfrågades om vår syn på värnplikt och utlandsinsatser:

Självklart anser jag själv att Jansson gjorde en bra insats eftersom jag instämmer i budskapet, men försvarsbloggaren Skipper som också följde seminariet verkar inte heller vara helt missnöjd med hur det hela utföll.

En kommentar: det är inte helt enkelt med frågor som måste besvara med ja eller nej. Mikael Jansson fick frågan om han var för allmän värnplikt och svarade nej, vilket fick mig att haja till lite. Jag pratade med honom efteråt och han förklarade att han var för selektiv värnplikt.

Almedalen 2: Officersförbundet och opinionen

Idag ägnades tiden åt besök på försvarsrelaterade seminarier i olika aktörers regi. Det mest intressanta var nog seminariet där Officersförbundet redogjorde för de egna medlemmarnas försvarspolitiska sympatier:

parti

Det känns faktiskt mycket bra att se att det arbete som vi har lagt ned på försvarsfrågorna har gett ett visst resultat. Jag tillåter mig själv att tro att en stor del av dem som inte vill uppge någon sympati ändå sympatiserar med oss. Alla opinionsundersökningar underskattar oss och jag har ingen anledning att tro att det förhåller sig på något annat sätt i det här fallet.

Jag blev inte lika imponerad av moderaten Johan Forsell, som var närvarande vid seminariet och hade att försvara regeringens färger. Hans utgångspunkt blev att det är förståeligt om försvarsmaktsanställda kan vara missnöjda när man är mitt inne i en försvarsreform, men att alla snart kommer att skåda ljuset. Jag fick uppfattningen att de närvarande, likt mig själv, inte imponerades av budskapet.

Almedalen 1: Socialdemokraterna och satsningen

Söndagen var egentligen inte en dag som i särskilt hög grad dominerades av försvarsfrågan här i Almedalen. Det fanns nästan inga försvarsinriktade seminarier (om man inte räknar fredsförbundets Kvinna till Kvinna seminarium om varför krigsmaterielexport är fel) och olyckligtvis gjorde ett ihållande hällregn under större delen av dagen att stämningen var en smula dämpad.

Det mest intressanta under söndagen får sägas vara Stefan Löfvéns val att inleda sitt tal i Almedalen med att understryka hur viktigt det var att stärka försvaret. Det är tämligen ovanligt att en partiledare väljer att använda talartiden i Almedalen till försvaret och Löfvéns tal måste ur den aspekten ses som anmärkningsvärt. Något som hade varit ännu mer anmärkningsvärt men nu lyste med sin frånvaro var hur Löfven har tänkt sig att finansiera en försvarssatsning, givet att socialdemokraterna inte är kända för att presentera konkreta förslag till anslagsökningar för försvaret.

Mer troligt är att Löfvén gör det här utspelet för att splittra den borgerliga alliansen efter valet. Socialdemokraternas strategi är att uppmuntra alla möjligheter till samarbete över blockgränsen. Om detta skulle ske av något skäl så är alliansen död som politiskt projekt. Det passar därför utmärkt in i den socialdemokratiska strategin att uppmana till ett brett ansvarstagande över blockgränserna kring försvaret, liksom Löfvén senare i samma tal uppmanade till sådant samarbete för att blockera Sverigedemokraterna.

Det är förstås önskvärt med blocköverskridande enighet kring ett starkt försvar, men man bör komma ihåg att motivet till Löfvéns tal knappast är omsorg om försvaret utan en vilja att splittra borgerligheten. Om en sådan här överenskommelse skulle komma till stånd så skulle den med intill visshet gränsande sannolikhet innebära att man fastslog den nuvarande inriktningen på och finansieringen av försvaret ännu en gång.

Snabbkommentar till försvarsberedningen

Hjälpligt återhämtad efter veckans slutspurt. Nu blir det snabbläsning av rapporten. Majoriteten kom tyvärr inte med några bra förslag som kan lösa försvarets problem. Det är glädjande att man vill höja anslagen, men eftersom anslaget inte höjs tillräckligt så kommer försvaret fortsatt tvingas skära ned på en rad områden. Kombinationen av vissa satsningar och samtida nedskärningar kommer inte ge en bra slutgiltig försvarsförmåga. Ett starkt försvar kräver att hela systemet sammantaget hänger ihop och är välbalanserat. Mycket av majoritetens ökade anslag är i dagsläget bara ambitioner. De måttliga höjningarna under kommande fyra år finansieras också till stor del internt inom Försvarsmaktens existerande anslag dvs det tillförs måttligt med nya resurser. Sverigedemokraterna vill öka nivån på försvarsanslagen 2018 med 9 miljarder. Under de kommande fyra åren vill SD ge Försvarsmakten 24 miljarder mer än i nuvarande planering. I det akuta allvarliga säkerhetspolitiska läget krävs också att Försvarsmakten får möjlighet att utnyttja den kredit, på upp till 50 miljarder kronor, som finns tillgängligt vid krig, krigsfara eller en höjd hotbild. Denna kredit bör användas till en snabb anskaffning av exempelvis långräckviddigt luftvärn. Detta är bara några av de många synpunkter som tvingades SD att skriva en avvikande mening gentemot majoriteten i Försvarsberedningen. Nu blir det extra viktigt att driva försvarsfrågan i valrörelsen för att få ett så bra försvarsbeslut som möjligt 2015.

Slutspurt för försvarsberedningen

Det är mycket nu. Idag sitter jag på kontoret och stöder Mikael Jansson i arbetet med försvarsberedningens slutrapport.  Den har ju sluttid nu i veckan och det kommer säkert att dominera arbetet för vår del. Vi kommer säkert att återkomma med kommentarer när allt är klart och offentliggjort.