Replik till Allan Widman: Nordiskt samarbete alternativ till Nato

I Dagens Nyheter 23/4 skrev Allan Widman (FP) en debattartikel om att Sverige är beroende av USA och NATOs stridskrafter och att vi därmed bör välja att gå med i NATO: Mikael Janssons replik följer här nedan:

Allan Widman (FP) säger att vi är djupt beroende av Nato och det stämmer. Vi har blivit beroende av Nato på grund av att det svenska försvarsanslaget varit för lågt under många år och nu sjunker ned mot 1,1 procent av BNP.

Hade vi istället haft ett försvarsanslag mellan 1,6 och 2,0 procent av BNP hade läget varit helt annorlunda. Då hade vi haft råd med incidentberedskap varje dygn året om. Vi hade kunnat ha ett befäst Gotland där vårt stridsflyg kunnat samverka med modernt inköpt luftvärn, exempelvis Aster-30. Vem tror då att Ryssland skulle vågat provocera oss på det sätt vi nu fått uppleva? Ryssarna skulle inför ett befäst och luftvärnsförsett Gotland förstå att det finns en rejäl tröskel för att inkräkta på Sverige. Utvecklingen visar att alliansregeringens försvarspolitik är vid vägs ände.

Under kalla kriget var Sverige alliansfritt. Vi kunde själva i hög grad materielförsörja vår egen försvarsmakt. Ett tag hade vi till och med världens fjärde största flygvapen. Det var en prestation av ett litet land. Men nu är en annan tid och var tid kräver sin metod. Det finns en bred opinion i Sverige för att vi ska behålla vårt relativa självbestämmande och inte bli fullvärdiga medlemmar i Nato under artikel 5. De länder som ligger under Nato:s artikel 5 är bundna att försvara varandra. Med USA som ledande land i Nato är detta en stor risk men också moraliskt tveksamt.

Sverige är idag istället partner med Nato (Partnerskap för fred – PFP) vilket är en helt annan sak. Inom partnerskapet kan vi välja vad vi vill samarbete om. Att försvarsindustrierna i Sverige nuförtiden producerar enligt Nato-standard är inget problem. Inom all tillverkning uppstår förr eller senare en eller några världsstandarder. Det viktiga för oss är att vi har reservdelar till våra materielsystem och kan vidmakthålla dem oavsett om de är svensktillverkade, tillverkade i materielsamarbeten eller köpta från utländsk hylla. Att vår försvarsmateriel följer en västlig standard gör också att vi lättare kan samverka i internationella insatser.

Men misstag har begåtts. Det gäller exempelvis Gripen som från början hade ett eget svenskt dataprotokoll för kommunikation, TARAS, motsvarande Nato:s Länk 16. Idag har även de svenska Gripenplanen Länk 16, vilket sätter oss i beroende av USA och deras krypton, vi får inte tillverka egna. Detta beror på svenskt passivitet. Vi borde istället återintegrera TARAS för att realisera ett eget Länk 16 liknande nät precis som Frankrike utvecklar sitt LX. Vi kan då välja att kommunicera nationellt eller med NATO om vi i det senare fallet har gemensamma krypton.

För export har detta alls ingen betydelse. En köpare av Gripen kan i samverkan med Saab få vilken kommunikationslösning denne vill ha eller har tillgång till. Thailand hyr Gripen med ett kommunikationssystem som är en uppgradering på den äldre svenska lösningen och bara fungerar nationellt.

Med ett höjt försvarsanslag och ett formaliserat nordiskt säkerhets- och försvarssamarbete godkänt av Nato så skulle Sverige inte längre vara beroende av Nato på det sätt som Widman påstår. Däremot kan vi säga att vi då skulle vara i en nordisk försvarsallians. I fred och kris kan det nordiska säkerhets- och försvarssamarbetet fungera utan fasta kontrakt för hur man ska samverka. I krig, vilket vi rustar oss för att slippa, så krävs det reglerande kontrakt över vilka resurser som får användas till vad. De norska och danska trupperna leds av Nato/USA i krig, medan de svenska och finska trupperna leds nationellt. Det är skälet till att ett formellt nordiskt säkerhets- och försvarssamarbete inte bara kan tecknas ned. Om Nato/USA ska gå med på att Danmark och Norge har resurser reserverade för en samnordisk beredskap, så måste Sverige och Finland betala ett pris. Ett sådant pris kan vara airpolicing över Island och/eller garantier till de baltiska länderna och/eller en för Nato säkrad inskeppningsbas nära de baltiska länderna. Det viktiga är att Sverige inte tvingas in under artikel 5 med ansvar i hela världen när Nato kallar.

Människorna i vårt land känner nu ångest över en situation där Ryssland övar attack mot Sverige utan att vår försvarsmakt har kapacitet att möta och hävda gränsen. Låt inte detta bli en fel impuls att leda in Sverige i Nato. Som ni har läst i denna artikel finns det förslag på en annan svensk försvarsinriktning än regeringens.

Mikael Jansson (SD) Försvarsutskottet

Moderaterna är det stora hindret mot ett utbyggt svenskt försvar

Image

Sverigedemokraternas budgetmotion ges försvaret 20 miljarder kr mer än regeringen under den fyråriga budgetperioden. Regeringens försvarsanslag minskar under kommande år till under dagens 1,2 % av BNP samtidigt som Sveriges grannländer satsar betydligt mer.

Partiets försvarspolitiske talesperson Mikael Jansson välkomnar FP:s utspel men konstaterar samtidigt att Moderaterna är ett stort hinder mot ett stärkt svenskt försvar:

– Vi har fått se en rad utspel från de tre mindre regeringspartierna om ökade försvarsanslag, men detta är samtidigt som statsministern hävdar att ingen i regeringen begär mer pengar till försvaret under budgetberedningen. Vem talar sanning?

– Det är ändå mycket positivt att Jan Björklund nu vill låta utreda långdistansluftvärn på Gotland. Det är inte länge sedan jag ställde honom just den frågan i en frågestund i riksdagen. Björklund hänvisade då till försvarsberedningen.

– Förra året lät vi riksdagens utredningstjänst utreda vad Patriot respektive Aster-30 skulle kosta som system. Patriot för två bataljoner kostar 22,5 miljarder kr och Aster-30 för två bataljoner kostar 13 miljarder kr. Här måste regeringen ta ställning för högre försvarsanslag för att kunna förverkliga Björklunds förslag.

Sverigedemokraternas förespråkar:

… att försvarsmaktens viktigaste uppgift är det territoriella försvaret av Sverige.

… att armén ska omfatta sex mekaniserade brigader samt ett återupprättat Militärkommando Gotland.

… att selektiv värnplikt ska användas för att fylla upp förbanden som då består av cirka 60 % värnpliktiga.

… att Gotland ska ha fast stationerat luftvärn och kustrobotbatterier.

… att flygvapnet ska tillföras 100 st Gripen E.

… att F16 öppnas som flygflottilj.

… att tre kustartilleribrigader återuppsätts.

… att flottans fartyg ska ha eget robotluftvärn.

… att flottan ska tillföras fler fartyg och få ökad förmåga till ytstrid.

… att marinen tillförs fler ubåtar av typ A 26.

För att säkra ett svenskt försvar med förmåga till territoriellt försvar i luften, på marken och på havet räknar Sverigedemokraterna med att försvarsanslaget successivt måste höjas till 1,5 –
2,0 % av BNP.

Mikael Jansson-Försvarsanslagen måste höjas

Image

Försvarsminister Karin Enström säger sanningen om det svenska försvarets förmåga, och försvarsdebattörernas ilska vänds genast mot ministern som gjort sig till budbärare av sanningen. Frågan man får ställa sig är om det varit bättre om försvarsministern upprepat det vanliga regeringssvaret att det svenska försvaret är ”gripbart, tillgängligt och enligt planering”, åtminstone 2019 eller senare. En försvarsdebatt måste grunda sig på fakta och kanske kan vi efter att sanningen om svagheterna i det svenska försvaret offentliggjorts få en mer ärlig debatt.

Försvarsmaktens förmåga ska möta väl definierade uppgifter. Innan förbandsnedläggelsen var målet:

”Krigsmakten skall möta, hejda och om möjligt slå en angripare som söker tränga in på svenskt territorium. Därvid skall samtidigt en kust- och en gränsinvasion samtidigt kunna avvärjas av större omfattning och i samband med insatta luftlandsättningsföretag”,

medan det nu är:

”att försvara Sverige och främja vår säkerhet genom insatser på vårt eget territorium, i närområdet och utanför närområdet samt…

att upptäcka och avvisa kränkningar av det svenska territoriet och i enlighet med internationell rätt värna suveräna rättigheter och nationella intressen i områden utanför detta”

Målet innan förbandsnedläggelsen var målet tydligt, och all planering var avsedd skapa ett försvar som kunde klara målet. Nu är målet vagt. Vad är att försvara och främja Sverige i hela världen. Hur mäter man måluppfyllelsen för detta? Att avvisa kränkningar är förvisso tydligt, men vad ska försvaret klara om vi angrips militärt eller vad ska försvaret klara att bistå det civila samhället med vid en allvarlig kris. Några mål för detta är inte uppsatt. Vad blir då dimensionerande för behovet av ett försvar?

Målet med IO14 är helt tydligt de internationella insatserna och att vi ska ha förband i ett styrkeregister för detta. EU håller sakta men säkert på att militariseras. NATO har varit tungt engagerat i flera internationella insatser under lång tid. Frågan om nytta med alliansfrihet eller inte är mycket politisk till sin karaktär. Men partierna är inte alltid tydliga med vad man vill. Objektivt sett verkar det som att regeringen förbereder sig på en militär allians genom att modifiera om våra stridskrafter till en expeditionskår, men det sker under täckmantel och med undanflykter.

Vi sverigedemokrater försöker vara tydliga. Vi anser att Sverige inte ska ingå i EU: s militarisering och att Sverige inte ska vara medlemsland i NATO. Däremot anser vi att det nordiska försvarssamarbetet ska utvecklas så mycket som möjligt och att Sverige ska vara partner med NATO. För samarbete och partnerskap krävs att vi har en avsevärd militär förmåga att bidra till säkerhet och vid behov till gemensamma militära operationer. Detta anser vi vara långt ifrån en isolationistisk inriktning, utan snarare en avvägd position.

Svenska försvarets huvuduppgift ska vara att försvara vårt territorium. På sikt hoppas vi det kan bli en samnordisk uppgift att försvara nordiskt territorium. Insatsförsvaret måste i så fall ge vika och försvaret ges en territoriell huvuduppgift.

Försvarets volym bestäms av anslagen, men ska också vara balanserad mot hotbilden. Här bör man skilja på den aktuella hotbilden som beror av sannolikheten att befintliga militära förmågor används mot Sverige och den potentiella hotbilden som bara tar hänsyn till de faktiska militära förmågorna. Det aktuella hotet av en rysk attack mot Sverige är exempelvis väldigt låg nu bedömer de flesta, men vad riskerna är med ett upprustande Ryssland på lång sikt vet ingen.

Vem vet om kommunistpartiet i Kina sitter kvar om 10 år? Vem vet om det uppstår nya oväntade allianser som exempelvis Kina-Ryssland? Vem vet om Europa är stabilt i en framtid. Framtiden är oviss, enfaldig är den som tror annorlunda.

Sverigedemokraterna har gjort den bedömningen att det svenska försvarets förmåga till territoriellt skydd måste ha en tillräcklig nivå, en grundnivå, så att vi kan, om den aktuella hotbilden ökar, tillräckligt snabbt ytterligare öka vår militära förmåga.

Vad är grundnivån för armén? Våra riksdagsförslag utgår ifrån att fyra militärdistrikt är för lite. Sex mekaniserade brigader i varsitt militärdistrikt, ett nytt militärkommando Gotland och tre kustartilleribrigader är den modell som vi försöker räkna utifrån.

Att effektivisera sig ur det ekonomiska underskott försvaret har är inte möjligt, anslagen måste öka. Först måste underskottet i försvarets tioåriga investeringsplan om 30.5 miljarder kronor täckas bara för att IO14 ska bli verklighet med dess mål om beväpning. Men IO14 är ingen tillräcklig organisation. SD lägger 20 miljarder mer på försvaret än regeringen i fyraårsbudgeten.

Regeringens anslag till försvaret kommer sjunka till 1, 0% av BNP enligt fyraårsbudgeten. Det håller inte. De som angriper försvarsministern för att vi har för lite försvar borde istället i klarspråk säga hur mycket man vill höja försvarsanslaget.

Mikael Jansson (SD)

Ny skribent – Mikael Jansson

1985 på hösten ryckte Mikael Jansson in på A4, andrakompaniet, som gruppbefäl på E-pluton. Kompaniet utbildade soldater för placering i norrlandsfördelningshaubitsartilleriet. Kompaniet flyttades på sommaren till Älvdalen och artilleriskjutskolan ArtSS för att där användas till utbildning av reservofficerare och värnpliktiga eldledare från infanteriregementena.

Jansson har även deltagit i ett antal utbildningar inom FBU, numera försvarsutbildarna.

1999 flyttades Jansson ofrivilligt ifrån värnplikt till civilplikt och den särskilda beredskapspolisen SBP och genomgick där sammanlagt sex veckors polisutbildning. Tyvärr har regeringen nu lagt ned denna 1500 man starka polisiära insatsfunktion trots att den var kostnadseffektiv och bestod av högt motiverade civilpliktiga.

Furir Jansson är nu riksdagsledamot för Sverigedemokraterna i försvarsutskottet och Exportkontrollrådet.