Kritiken mot försvarsministern är överdriven

Försvarsutskottet ledamöter framför en  ArtE 740

Försvarsutskottets ledamöter framför en ArtE 740

Kustartilleriet har avvecklats inklusive dess tyngre system, kustartillerpjäs 12/80 och  Tungt kustrobotbatteri 90 med Robot 15KA . Den utrustning som diskuteras i Allan Widmans KU-anmälan, radarsystemet 740, var bland annat avsett för målgivning till de avvecklade systemen. Efter besök på Musköbasen har vi kunnat konstatera att radarenheterna saknade delar och att den begärda avvecklingen fortgick. Vissa delar som fordonen kommer att  återanvändas, till exempel på Telekrigsförbandet.

Med detta som grund så tycker vi inte att försvarsministerns uttalande förtjänar KU-kritik.

Mikael Jansson

Ledamot Försvarsutskottet (SD)

Roger Richtoff

Ledamot Försvarsutskottet (SD)

 

Krigsanpassa försvaret, lyssna på Brännström!

0236051814311_max

Arméchefen, Generalmajor Anders Brännström, skrämmer vissa när han säger att vi måste bereda armén för möjligheten att vi befinner oss i krig redan om några år. Jag blir jag rädd införandras uttalanden om att det räcker med ytterst marginellt höjda försvarsanslag inför framtiden eller att vi ska strunta i de stora luckorna i våra materiel- och personalbehov.

Det finns alltid en risk för krig och det är inte vi själva som avgör om det ska utbryta eller ej. Säkerheten i vårt närområde har på kort tid dessutom försämrats anmärkningsvärt och det måste vi förhålla oss till. Vi borde startat vår upprustning när upprustningen i vårt närområde började. Befintliga obalanser i militära styrkeförhållanden kan snabbt skapa kriser och krig, däremot tar det lång tid att bygga militär styrka och förmåga. Därför är det bråttom för Sverige. Försvarsministern säger att pengarna ska komma efter nästa försvarsbeslut om fyra-fem år. Det är väl samma sak som att säga att den röd-gröna regeringen inte förmår att prioritera fram pengar till försvaret och sålundaskjuter hela problemet på framtida regeringar. Under tiden fortsätter det militära styrkeförhållandet i vårt närområde attförsämras ytterligare till vår nackdel.

Det som är allra mest illavarslande är att det svenska försvaret är helt fredsanpassat. Det kan ett insatsförsvar vara som bygger på att en mindre stridsgrupp i taget skickas utomlands. Men när det gäller ett invasionsförsvar så håller det inte. Då måste hela systemet och alla dess undersystem fungera samtidigt. Fienden kommer att slå på alla svaga punkter och i vårt försvar finns tusen svaga sådana på grund av försvarspolitikens misslyckande. De här svaga punkterna är inga problem i ett fredsanpassat försvar, vi hanterar dem då med civila metoder på kontorstid. I krig är de svara punkterna förödande.

Den som vill ha fred ska rusta för krig säger Vegetius, en romersk författare på 400-talet, och det äger sin giltighet än idag. Ett svenskt krigsanpassat försvar bidrar således till freden. Då måste vårt försvar vara ett system av system som är planerat att klara samtidiga eller koncentrerade angrepp på våra svagaste punkter. När vi gör taktiska motangrepp måste det hålla med support och samband ända fram så vi kan skada den som har angripit oss. Det är det som är den så kallade TRÖSKELN, att våra motangrepp svårt kan skada angriparen och skapa stora kostnader för honom. Idag har vi en brandvarnare i huset men batteriet dog för länge sedan.

Brännström talar med det Kalla krigets röst, och det är dags för oss alla att lyssna och skyndsamt vidta åtgärder.

Mikael Jansson, försvarspolitisk talesperson SD

Nedskjutning av ryskt stridsflyg

SU 24

Uppgifter har nått oss om att turkiska luftstridskrafter har skjutit ned ett ryskt stridsflygplan. Turkiet hävdar att nedskjutningen skedde i turkiskt luftrum, Moskva hävdar att det skedde över syriskt luftrum.

I operationer av den storlek som den mot Isis i Irak och Syrien kommer misstag begås. Vi hoppas att Ryssland och Turkiet kan komma överens om vad som skett och nå en överenskommelse.

Kriget mot Isis bör intensifieras för att ett avgörande ska kunna nås. Vi har samma fiende.

Mikael Jansson (SD), försvarspolitisk talesman

Våra gode vän och kollega Stellan Bojerud har somnat in

stellanB

Stellan var en god vän som såg positivt på livet. Han var också en mycket uppskattad kollega och yrkesofficer – hans djupa kunskaper inom såväl militärhistoria som strategi, imponerade alltid på omgivningen när dessa ämnen diskuterades . Många är de artiklar, debattinlägg och böcker som Stellan skrivit – hans mustiga språk och vassa penna var hans signum. Bland oss försvarsintresserade är troligen bokserien ”Operation Garbo” – där Stellan var medförfattare – det mest kända verket. Vi minns också hans omfattande deltagande som försvarsexpert i olika inslag på tv – inte minst i samband med Gulfkriget 1991.

Stellan Bojerud hade en mycket lång karriär inom det militära, den 20 september 1959 påbörjade han sin tjänstgöring inom Solna/Sundbybergs jägarkompani, officiellt benämnt 55.komp/fo44. Blott 15 år gammal fick han ut ett gevär m/41 och ammunition, dessa förvarades – på order uppifrån – under sängen hemma. I garderoben förvarade han ett antal handgranater som han fått ut. Beredskapen uppnåddes med andra metoder förr.

I ca 20 år verkade Stellan som officer och trupputbildare i armén, han hade under dessa år flera krigsplaceringar, den som han oftast återkom till, var tjänsten som stabschef för stridsgrupp Arlanda 1977-1986. Inte minst kunde han på senare år irriterat påpeka att han i den tjänsten, hade mer personal Och resurser till sitt förfogande – mobiliserade inom ett dygn – än vad dagens Svenska försvarsmakt kunde skaka fram på ett antal månader.

Utöver åren som trupputbildare hann Stellan också med att forska i militärhistoria, arbeta som lektor vid Uppsala och Stockholms universitet i militärhistoria, vara huvudlärare i militärhistoria på FHS och slutligen, vara chef för den krigshistoriska avdelningen på FHS.

Stellan var ansvarig utredare för såväl utredningen om ”nätverksbaserat försvar” som utredningen om heltidsanställda soldater i FM. Han utredde också – på order av dåvarande ÖB Owe Wiktorin – antalet nazister i den svenska officerskåren under andra världskriget, han deltog också i försvarsmaktens utbildningsinsats mot nazism, rasism och främlingsfientlighet. 2010 utkom Stellan med boken ”Nazismen i Sverige 1924-1945” – en högt ansedd bok i ämnet.

Först den 1 oktober 2011 – 52 år(!) efter att Stellan påbörjat sin militära bana, ströks han ur rullorna.

Han avslutade karriären som överstelöjtnant. Han hade då blivit invald i ett flertal Svenska, och ett flertal utländska militärhistoriska akademier

Stellan var en engagerad person med mycket god allmänbildning och med stort intresse för omvärlden. Därför var det nog naturligt för honom att bli aktiv inom politiken, i mer än 20 år var han aktiv inom lokalpolitiken, Stellan företrädde då främst moderaterna. Ett parti han lämnade 2009, då han sett hur partiet ändrat sin försvarspolitik. Istället gick han över till Sverigedemokraterna, han var där initiativtagare till försvars och säkerhetspolitiska rådet. Han är den person som Sverigedemokraterna har mest att tacka för sitt försvarspolitiska program. Stellan hann också med att företräda SD i Sveriges riksdag under föregående mandatperiod – där återförenades han med sin gamle elev – tidigare sergeanten Lars Ohly – och sin gamle kollega Jan Björklund.

Stellan gjorde ett fantastiskt jobb i riksdagen, och inte ens hans svåra sjukdom hindrade honom från att närvara vid voteringar och liknande.

Stellan efterlämnar fru och fyra barn.

Vila i frid Stellan, vi kommer alltid att minnas Dig och bära med oss Ditt raka tankesätt!

Mikael Jansson

Ledamot försvarsutskottet

Försvarspolitisk talesperson (SD)

Svar till Stefan Olsson

Har uppmärksammat en intressant artikel skriven av Moderaten Stefan Olsson gällande försvarspolitik:

Mitt svar lyder kortfattat under semester enligt följande:

Ett par rättelser gällande respektive investeringsplaner, Stefan Olsson skriver:

”SD är förvisso ett parti som vill satsa mycket pengar på försvaret.
I sin senaste budgetmotion skriver partiet att man vill lägga 24 miljarder fram till 2018. Det är mer än vad något annat parti vill.
Folkpartiet ville exempelvis lägga 18 miljarder. Regeringen och tre av allianspartierna tänker lägga 10,2 miljarder.”

Folkpartiet aviserar närmare 17 Miljarder istället för 10,2. Sverigedemokraterna satsar i jämförelse mycket riktigt 24 Miljarder men den jämförelsen haltar betänkligt då Sverigedemokraternas satsning är över 4 år
och de övriga över 5 år. Relevant jämförelsesiffra medräknad år 5 skulle hamna på ca 41 Miljarder för Sverigedemokraterna.

Alliansen har under sina 8 år vid makten i stor iver raserat försvaret. Man har inte förberett sig för att nå den investeringsvilja som Nato kräver, dvs 2% av BNP.
Moderaterna specifikt har haft 8 år på sig och nu i opposition är man beredd att satsa ca 1.1% av BNP, givet den senaste försvarsöverenskommelsen.

Nato´s krav på uppvisad försvarsvilja/försvarsinvestering går hand i hand med ett eventuellt medlemskap.

SD är för en försvarsallians med Finland men precis som i ovan exempel så är grunden att Sverige måste vilja försvara sitt eget land.
Ett starkt svenskt försvar gärna i Allians med Finland, utgör enligt vår uppfattning en vital stabiliserande faktor i vår del av Europa.

Sist vi var i Finland med försvarsutskottet uttryckte Finland mycket stark vilja till ett långtgående samarbete länderna emellan.
Detta avsåg även bortom fredstida samarbete.

Kära Moderater, försvaret är inget särintresse.
Sverige är värt att försvara!

Roger Richtoff- ledamot försvarsutskottet

Mikael Jansson: Bra rutet Peter Lundgren!

1255176_237951216355708_1739264402_n1

 

Ryssland rustar för krig, upprustningen har pågått länge och accelererar. SD är det enda parti i Sverige som anser att Sverige på riktigt måste anpassa försvaret till det nya säkerhetsläget. Sju mekaniserade brigader och en stadsskyttebrigad i Stockholm. Modernt långräckviddigt luftvärn till skydd för våra militära baser, Stockholm och Gotland. Tio stridsflygdivisioner med minst tolv av tjugo plan per division operativa. Tolv ytstridsfartyg och åtta ubåtar. Med SD:s ekonomiska budgetmotion kunde det vara verklighet om tolv år. Är det för sent? Det vet vi inte idag.

Försvarsförmågan och den tröskeleffekt som en eventuell militär angripare måste ta sig an är det kort man inte får sakna i det säkerhetspolitiska spelet. Det Putin utsätter sina grannar för är också i sanning ett spel. Genom att överträda Helsingforsavtalet om fasta gränser vid annekteringen av Krim har Putin valt att ta stora risker för sitt folk, för det ukrainska folket men också för alla andra folk.

Brister i säkerhetspolitiken skapade första världskriget och öppnade för det andra. Vi har med tiden fått en bättre världsordning och en bättre global säkerhetspolitik. Nu har Putin tagit sig an att rasera allt detta.

Tack Peter  ”Nalle” Lundgren för att du så tydligt i EU-parlamentet tog ställning mot den ryska annekteringen av Krim. Alla ska veta var SD står! Vi är helt kalla inför Putins propaganda.

Även om vi varit kritiska mot USA:s motiv och strategier vid många av deras internationella insatser så är vi inte Putins kollaboratörer. Det är det sista vi är, vi manar tvärtom till aktivt motstånd nu. Freden har ett pris!

Vad händer om Ryssland och Kina gör allvar om sina diskussioner om militär allians? Det är dags att vakna ur den säkerhetspolitiska slummern!

Mikael Jansson-Försvarspolitisk talesperson för Sverigedemokraterna

 

Idag minns vi Johan och Gunnar

lt

Idag är det fem år sedan vi nåddes av den fruktansvärda nyheten att Kapten Johan Palmlöv, Löjtnant Gunnar Andersson samt deras tolk Mohammad Shahab Ayoulay blivit ihjälskjutna i Afghanistan under en patrullering.
En av försvarsmaktens svartaste dagar någonsin.
Johan och Gunnar åkte ner till Afghanistan för att vara med och upprätthålla freden, friheten och demokratin  i landet – en svår men viktig insats. För detta fick de betala det högsta priset.
Idag minns vi och hedrar dom extra mycket, våra tankar går självklart också till deras anhöriga.
Alltid saknade, aldrig glömda
Vila i frid.

Björn Söder:Dags att återupprätta tryggheten i vårt land

BMP-2

I förrgår höll riksdagen en aktuell debatt om det säkerhetspolitiska läget i Sveriges närområde och läget för Sveriges del är tyvärr högst allvarligt.

I höstas meddelade Sveriges överbefälhavare, Sverker Göranson, att en omfattande rysk militär aktivitet i närområdet har kommit att bli den nya normalbilden för Sveriges säkerhetspolitiska omvärld på senare år.

Givetvis är det så att denna aktivitet inte enbart är riktad mot oss utan pågår överallt kring Rysslands gränser. Det ryska kriget mot Georgien som inträffade under hösten 2008 kan man säga var en tydlig varningsklocka för denna tilltagande aktivitet.

Även om Georgienkriget naturligtvis är en snårskog av juridiska förvecklingar och politiska beskyllningar från olika håll, tror jag de flesta hålla med om vad kriget hade för bakgrund.

Rysslands granne Georgien var i stånd att närma sig västvärlden, mot Rysslands vilja. Efter självständigheten 1991, efter Sovjetunionens kollaps, ingick Georgien partnerskapsavtal med EU, blev medlem i Europarådet och WTO, slöt avtal om militärt samarbete med USA och ansökte om fullt medlemskap i Nato.

Samtidigt uppgav man att man ville lämna OSS, säkerhetssamarbetet för forna Sovjetstater. Detta tyckte naturligtvis inte Ryssland om, utan svarade genom att utnyttja rysklojala separatister som ursäkt för direkt krigföring mot sitt grannland, som mynnade ut i att landområdena Sydossetien och Abchazien bröt sig ut och utropade sig självständiga från Georgien.

Under våren 2014 uppstod en skrämmande likartad situation i vårt östra närområde, i Ukraina.

Efter den omfattande, folkliga proteströrelsen i Kiev, mot den sittande presidenten Janukovitj och för ett ukrainskt närmande till EU, i strid med Rysslands vilja, så mer eller mindre återupprepades det som skedde under Georgienkriget.

Det första Ryssland gjorde var att utnyttja rysklojala separatister och specialförband för att bryta ut och annektera Krimhalvön.

Därefter hjälpte man de övriga rysklojala östra delarna, med säten i Luhansk och Donetsk, att utropa sig självständiga från Ukraina och initiera det inbördeskrig som fortfarande pågår. Exempelvis placerade man ett stort antal ryska trupper vid den ukrainska gränsen och man har understött rebellerna med stridande manskap, vapen och materiel samt reguljära stridande förband.

Sammanfattningsvis kan man säga att Ryssland på senare år uppvisat skrämmande exempel på att landet inte drar sig för att använda sina militära styrkor för att lägga sig i andra länders nationella självbestämmande och egna politiska vägval. Inte ens om det leder till krig. Man vill helt enkelt visa världen att gör man inte som Ryssland vill, då ska det kosta åtskilligt. Allt från förlorade landområden till spillda människoliv.

Samtidigt som Ryssland gett tydliga signaler om ökad aggressiv aktivitet i närområdet och samtidigt som svenska försvarsmakten går ut med att vårt territorium kränks av såväl ryskt militärflyg, som av främmande u-båtar så har Sverige monterat ned sitt försvar till oigenkännlighet. Till ett försvar som mest duger till att bedriva insatser mot gerillarörelser i utvecklingsländer som Afghanistan eller Mali, men inte till att försvara Sverige och garantera vår existens som fri nation.

Ett mått på hur försvaret monterats ned är anslagen till försvarsmaktens andel av BNP. Under stora delar av kalla kriget och ända in på mitten av 90-talet rörde sig anslagen i storleksordningen 2.5 till 3 %. Sedan dess har anslagen minskat drastiskt, under såväl röda som borgerliga regeringar. Anslagen till försvaret har mer än halverats, till omkring 1,2 % av BNP de senaste åren.

För drygt ett år sedan – innan Ukrainakrisen – talade inte övriga partier om vikten av vårt försvar. Alliansregeringen såg försvarsmakten som en ko man kunde mjölka på pengar för att kunna finansiera annat. Lika dumt och naivt som 1925 års försvarsbeslut.

Men sent ska syndaren vakna, heter det ju, och vi kunde efter att oroligheterna i Ukraina utbröt se de borgerliga partierna tävla om vem som var mest försvarsvän. Det är inte trovärdigt!

Det här duger givetvis inte. Sverige måste ha ett försvar värt namnet. Ett försvar som kan stå upp mot kränkningar och ett försvar som kan garantera vår säkerhet när ingen annan gör det.

Sverigedemokraterna är det enda parti i riksdagen som är beredd att investera i ett sådant. Vi har i varje budget vi lagt sedan vi kommit in i riksdagen tillskjutit mer pengar till försvarsmakten i våra budgetalternativ än något annat parti. Och i vår senaste skuggbudget tillskjuter vi 24 miljarder mer till försvaret än regeringen under budgetperioden, och vi ger försvaret hela 10 miljarder mer per år från och med år 2018.

Det har vi råd med eftersom att vi är det enda parti som är villiga att dra ned på den extremt kostsamma asyl- och anhöriginvandringen till Sverige. För de här ökade anslagen tänker vi återupprätta försvarsmaktens förmåga till den grad att vi kan känna oss trygga igen.

Vi vill också att riksdagen bemyndigar regeringen att utnyttja en kredit på högst 50 miljarder kronor i Riksgäldskontoret om krig, krigsfara eller andra extraordinära förhållanden föreligger.

Vidare vill vi utveckla ett nordiskt försvarssamarbete med våra grannländer. Tanken är, eftersom att vi har gemensamma intressen i närområdet, att vi då också kan öka vår gemensamma förmåga avsevärt om vi utvecklar vårt samarbete. Detta utan att för den delen förbinda oss till kostsamma och utsiktslösa insatser i fjärran länder som ett NATO-medlemskap skulle tvingas oss till.

Ett viktigt steg för att ytterligare fördjupa och formalisera delar av det nordiska samarbetet är en försvarsallians med Finland. En försvarsallians med tydliga defensiva intentioner som bidrar till avspänning istället för upptrappning. En sådan försvarsallians minskar risken för en aggression mot våra två länder och kommer stärka våra länders försvarsförmåga avsevärt.

Vi vill dessutom införskaffa 100 nya stridsflygplan, av typen Gripen E/F samt bibehålla de befintliga C/D, för att ge Sverige ett heltäckande militärt skydd, som ger Sverige kraft att bita ifrån. Och sist, men inte minst, så vill vi bereda försvarsmakten det manskap som krävs, samtidigt som vi naturligtvis vill behålla redan anställda soldater. Vi tänker därför successivt återaktivera den svenska, allmänna värnplikten igen.

Sveriges närområde sträcker sig dock inte bara österut.

Vi är del av Schengensamarbetet, som luckrat upp de europeiska ländernas inre gränser till den grad att resor i Europa och till Sverige närmast är att betrakta som inrikesresor.

Mot den bakgrunden finns det även skäl att oroa sig för vad som händer sydväst om Sverige, nere på den europeiska kontinenten. Framförallt bör vi oroa oss för alla islamistiska terrorattentat vi sett på senare tid.

I Madrid 2004 utförde islamister ett attentat som krävde över 190 döda och 1.400 skadade. I London 2005 utfördes ett attentat, också av islamister, i tunnelbanan som krävde över 50 döda och 700 skadade. Och nu senast skedde dödliga och fega attacker mot den franska tidningen Charlie Hebdo och en judisk matbutik i Frankrike.

Det splittrade och otrygga Europa vi idag ser är också ett hot i vårt närområde eftersom våra egna gränser dit är nedmonterade. Tack vare alla unionskramare och mångkulturivrare får vi dras med islamistiska terrorister som kan resa runt och planera terrordåd i EU vart det än passar dem. Islamisten som valde att spränga sig själv till döds i Stockholm 2010 var exempelvis inte bosatt i Sverige utan i Luton i Storbritannien.

Efter självmordssprängningen i Stockholm höjdes hotnivån avseende terrorism riktad mot Sverige från lågt till ett förhöjt hot och har varit förhöjd sedan dess.

Säkerhetspolisen har år efter år rapporterat om denna hotbild. Varje gång poängterar man klart och tydligt att terroristhotet varken kommer från vänster- eller högerextremister, eller andra grupperingar för den delen, utan hotet kommer specifikt ifrån radikala muslimer i Sverige och Europa, som reser till Somalia, Jemen och framförallt Syrien för att strida för IS, al-Qaida eller andra islamistiska terrorgrupper och sedan återvänder till Sverige.

Man uppger till och med att man avslöjat och avbrutit flera konkreta fall av islamistisk terrorism med attentatsavsikter mot Sverige, men att det fortsatt förekommer terroraktiviteter med Sverige som mål.

Det började med några få terrorresande individer. Men sedan 2012 har ökningen skett explosionsartat. Hittills har minst ett hundratal individer rest från Sverige och anslutit sig till islamistiska terrorgrupper utomlands och mörkertalet kan enligt SÄPO vara över 300.

Cirka hälften av dessa har redan hunnit återvända. Många med nya omfattande kontakter till internationella terrorister och med en vilja och en förmåga att begå blodiga terrorattentat mot fria, sekulära samhällen som vårt Sverige.

Ända sedan 2010 har vi sverigedemokrater varnat för detta. Vi har krävt och föreslagit åtgärder gång efter gång i riksdagen utan att få gehör. Det måste exempelvis bli olagligt att resa utomlands och ansluta sig till organisationer som Sverige bedömer vara terrorister. Ett sådant förslag är nu äntligen under utredningen. Men det räcker inte. Det är på tok försent och för fjuttigt.

Vi måste också skärpa straffet för grova vapenbrott, med särskilt farliga vapen som kan användas till exempelvis terroristattentat, från minst ett års fängelse idag till minst två års fängelse. Detta skulle göra det mindre attraktivt för de kriminella att sälja sådana vapen och också svårare för potentiella terrorister att få tag på dem. Av samma anledning vill vi ha bättre gränskontroller så att vi kan strypa inflödet.

Vi kräver dessutom att lagen om särskild utlänningskontroll också måste användas oftare för att utvisa utländska medborgare med terroristkopplingar, som redan finns i landet. Slutligen, och viktigast av allt, så måste vi förhindra islamisterna från att återvända till Sverige. Blir man varnad av Säkerhetspolisen, som många blir idag, och ändå väljer att åka till Syrien för att slåss för islamistiska terrororganisationer ska man som tidigare utländsk medborgare kunna bli av med sitt svenska medborgarskap och nekas återvända hit.

Sverigedemokraterna är idag det enda parti som är beredda att skjuta till ordentliga resurser till vårt försvar. Övriga partier talar mycket om vikten av försvaret men anslår samtidigt inte tillräckliga medel. Vi har däremot finansiering eftersom vi är de enda som vågar ifrågasätta den heliga kon, den kostsamma massinvandringspolitiken. Vi är också de enda som vågar tala klarspråk om det islamistiska hotet. Det är bara vi som vill och det är bara vi som kan återupprätta tryggheten i vårt land.

BJÖRN SÖDER (SD)
Säkerhetspolitisk talesperson

Björn Söder: ”Finns olika nationella intressen för EU-kritiska partier”

Patrik Oksanen publicerarde igår en intervju med SD säkerhetspolitiske talesman Björn Söder

Men hur stark skulle du säga att den gruppen (Putinisterna (min anm) är i Sverigedemokraterna?

– Inte särskilt stark. Däremot är det högljudda röster. Vissa personer, som i ungdomsförbundet, är flitiga i sociala medier och tycker att Putin står för någon slags konservatism och gärna vill behålla värden och värderingar. Men jag förutsätter att det inte finns någon i partiet som tycker det Putin håller med är bra när det gäller hur han utövar sin makt, tystar meningsmotståndare, fängslar journalister och hur han är aggressiv gentemot Ukraina. Det tror jag inte någon sympatiserar med.

-Jag vill absolut dementera att vi är ryssvänliga och Putinvänliga.

 

 

Mikael Jansson – ”Jag tänker aldrig vara Putins femte kolonn”

Patrik Oksanen publicerar idag en intervju med SD försvarspolitiske talesman Mikael Jansson

”Bara för att det finns en överslätande liberalism från USA som sprider sig omkring så kan man ju inte ta ställning för en Hitlerliknande diktator i Ryssland. Ryssland är ingen stark demokrati, nya partier kan ju inte bildas och valresultaten verkar ju delvis kontrollerade. Man kan ifrågasätta demokratin i Ryssland väldigt starkt”