Försvarsmaktens budget

 

Regeringens budget för försvaret är otillräcklig för de behov som finns. Regeringen hävdar att man tillför materielanslaget 900 miljoner kronor 2015. Det är många siffror som flyger genom luften i försvarsdebatten, men nedanstående två diagram visar vad det rör sig om:

Anslag till Försvarsmakten

Siffrorna för 2014 inkluderar en extra satsning i höständringsbudgeten på två miljarder till inköpet av Jas 39 Gripen (version E). Det är positivt och Sverigedemokraterna ställer sig bakom den satsningen. Efter det förefaller det som om anslaget till Försvarsmakten fortsätter att öka under budgetperioden. Men det gör det tyvärr inte i verkligheten. Det intressanta är att jämföra anslag mellan år i fasta priser. Då framträder en annan bild:

 

Bloggbild 2

 

Försvarsmaktens anslag i reala termer sjunker över tid. Vän av ordning frågar sig: hur kan man beskriva ett sänkt försvarsanslag som en höjning? Enkelt. Det beror på att regeringen enbart redovisar enskilda bruttoposter i anslaget. Exempel: För 2015 finns ett beslut om att tillföra 900 miljoner till materielanslaget, det är sant. Samtidigt finns beslut om att dra av pengar från materielanslaget under resten av budgetperioden. Parallellt med det finns beslut om att sänka andra delar av försvarsanslaget under hela budgetperioden. 900 miljoner är alltså inte något beslut om att hela försvarsmaktens budget netto ska öka med 900 miljoner, utan ett av flera delbeslut om satsningar och besparingar. Totalsiffran netto finns i diagrammen ovan.[1] Sammantaget innebär detta att försvarsmaktens förmåga även fortsättningsvis kommer att ligga kvar på en lika låg och oroväckande nivå som under den borgerliga regeringen, Peter Hultqvists och Socialdemokraternas försvarsvänliga tonläge till trots.

Den som vill kan på Försvarsmaktens egen hemsida se hur försvarsanslagets del av BNP har sjunkit år för år sedan 1975.

[1] Diagrammen är baserade på uppgifter från regeringens budgetproposition, utgiftsområde 6, anslagspunkterna 1:1-1:5. Siffrorna för 2014 inkluderar tillägg i höständringsbudgeten.

Sveriges försvar i skuggan av Ukraina- omedelbart nyttjande av beredskapskrediten

Jw5oi21

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att återaktivera värnplikten.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att beredskapskrediten skall utnyttjas för att täcka omedelbara materielbehov i försvaret.

Motivering

I samband med det förra försvarsbeslutet 2009 ställde sig den dåvarande riksdagen bakom en bedömning av det långsiktiga säkerhetspolitiska läget. I detta försvarsbeslut kodifierades det som den borgerliga regimen sedan har upprepat vid ett stort antal tillfällen, nämligen att det finns inga hot mot Sverige och det är osannolikt att det uppstår ett läge där ett enskilt land drabbas av militära maktmedel. I den dåvarande försvarsberedningen talar man också om ett så kallat lackmustest för Rysslands utveckling: ”I utrikespolitiskt hänseende kommer det ryska agerandet mot länder som tidigare ingick i Sovjetunionen att vara ett lackmustest på vilken väg Ryssland väljer. De senaste månadernas utveckling i Ukraina visar med all önskvärd tydlighet vilken väg som har valts, nämligen att det verkligen inte är otänkbart för en stormakt att påverka situationen i ett enskilt europeiskt land med militära (och andra) maktmedel. Det hotfulla beteendet från de mobiliserade ryska truppernas övningsverksamhet vid den ukrainska gränsen, uppenbart ryska trupper aktiva på Krim samt ett högst troligt ryskt deltagande bland de proryska demonstranterna i östra Ukraina visar att klassiska militära påtryckningar fortfarande ses som en del i stormaktens utrikespolitiska verktygslåda. Det är nu tydligt att en förändring i omvärldsläget har ägt rum och att det förra försvarsbeslutets omvärldsbedömning har varit felaktig.

Sveriges geopolitiska läge är bättre än Ukrainas. Vi har inte stora ryskspråkiga minoriteter innanför våra gränser och ingen landgräns mot Ryssland längre. Trots det befinner sig Sverige i Rysslands omedelbara närhet och det är självklart att en stormakt i vårt närområde som redan vid upprepade tillfällen har demonstrerat att man är beredd att använda sin armé mot mindre grannar när man finner det lämpligt är något som måste tas på allvar. Hittills har den svenska säkerhetspolitiken gentemot Ryssland vilat på antagandet att om vi bara handlar med och samarbetar med Ryssland så kommer landet så småningom att transmogrifieras till ytterligare ett stort europeiskt land med västliga värderingar och ett mörkt förflutet – ett Tyskland i öster. Istället förefaller Ryssland hålla fast vid sin egen väg. En lärdom från det läge som den nya ukrainska regimen i Kiev befinner sig i med en oövad försvarsmakt och föråldrad utrustning i ett läge med ett skarpt militärt hot från en stormakt är att en mer rimlig utgångspunkt för svensk säkerhetspolitik sannolikt är den gamla maximen ”varje land har en armé – sin egen, eller någon annans.”

Redan i det förra försvarsbeslutet höll man öppet för att ett allvarligt försämrat internationellt läge skulle kunna medföra att värnplikten återaktiverades: ”Om försvarsberedskapen så kräver bör personalförsörjningen även kunna baseras på en tillämpning av lagstiftningen om totalförsvarsplikt.” När riksdagen med knapp majoritet beslutade om att lägga värnplikten vilande 2009 så markerades att det var möjligt att återaktivera värnplikten under vissa förutsättningar: ”Totalförsvarspliktiga ska vara skyldiga att fullgöra värnplikt eller civilplikt enligt 4 kap. lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt endast om regeringen med hänsyn till försvarsberedskapen beslutar det.” Vi menar att det nu har uppstått en situation där det är uppenbart att försvarsberedskapen kräver just detta. Inte ens om man likt regeringen håller fast vid att insatsorganisation 14 är tillräcklig för landets försvar så klarar det personalförsörjningssystem som faktiskt existerar i detta nu av att fylla hela organisationen, trots att regeringen har varit mycket tydlig med att just är tillgänglighet här och nu som är målsättningen med insatsförsvaret. Givet att det internationella läget har försämrats kraftigt så duger det helt enkelt inte att hänvisa till en försvarsreform som kanske är fullt genomförd om tio år. Kraven på det svenska försvaret finns nu, inte någonstans i en dimmig framtid. Med hänvisning till detta är det vår mening att lagen om totalförsvarsplikt bör återaktiveras för att med användning av denna lag kunna se till att rekryteringen till den svenska försvarsmakten kan säkerställas.

Den nu nödvändiga kursändringen för försvarspolitiken innebär också ett behov av stora initiala satsningar på materiel. Från Sverigedemokraternas sida har budgetförslag med den innebörden lagts i riksdagen i flera års tid, vilket övriga partier har valt att inte ställa sig bakom. När vi nu står inför en situation där behovet av ett förstärkt försvar har gått upp för övriga partier i riksdagen så är det troligt att de nuvarande anslagen inte räcker. Redan innan regeringen gjorde sitt försvarsutspel så fanns ett omfattande behov av materielinköp som har vuxit sig allt större under flera år, beroende på att regeringen har valt att inte tilldela försvaret tillräckliga medel för erforderliga inköp. Det är därför svårbegripligt att man i och med de senaste uttalandena från regeringen i realiteten lägger till ytterligare materiel till en redan underfinansierad försvarsmaterielbudget. Ekvationen går inte ihop, men det finns dock en möjlig lösning. I den av riksdagen beslutade budgeten finns ett utrymme för den så kallade beredskapskrediten, som bemyndigar regeringen att använda 40 miljarder kronor ur Riksgälden som beredskapskredit i händelse av krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden. Enligt vår mening är det internationella läget nu så dåligt och det svenska försvarets behov nu så stora att detta sammantaget kan ses som ett sådant utomordentligt förhållande vilket föranleder att denna beredskapskredit måste aktiveras. Det kan ses som en drastisk åtgärd, men att vänta med att använda denna åtgärd tills en konflikt som involverar Sverige hinner bryta ut innebär att man befinner sig i en betydligt sämre strategisk situation än om man istället har gjort det i god tid i förväg och därmed kunnat bygga upp en förmåga – något som för övrigt gäller generellt inom försvarspolitiken. Denna aktiverade beredskapskredit kan sedan användas för att finansiera såväl en aktivering av värnpliktslagstiftningen som till inköp av nyckelmateriel. Detta bör riksdagen tillkännage som sin mening.

SD kritiserar neddragning av Kustbevakningen

hämta

I Sveriges Radio rapporteras idag att Kustbevakningen kraftigt kommer att tvingas banta personalstyrkan framöver. Sammanlagt har 123 personer varslats om uppsägning. I Karlskrona berör varslet hela 43 personer. Bakgrunden är att Kustbevakningen kommer att sakna 133 miljoner för att kunna upprätthålla nuvarande beredskap och övervakning.

Sverigedemokraterna ser allvarligt på att Kustbevakningen nu planerar att dra ned kraftigt på verksamheten. Frågorna om vår säkerhet som inbegriper både militär och civil säkerhet har
accentuerats den senare tiden efter händelser relaterade till den ryska
upprustningen. Exempel på detta är ökad rysk militär närvaro i Östersjöområdet.

Sverigedemokraternas försvarspolitiska talesperson Mikael Jansson kommenterar:

– Det svenska försvarsanslaget ligger på 1,1 % av BNP. SD anser att det skulle behöva ligga på 2,0 % för att försvaret skulle kunna återuppbyggas till en önskvärd nivå.

– I december förra året kom en larmrapport från Kustbevakningen att de hade för lite medel för sin verksamhet. För att kunna fortsätta som tänkt skulle 133 miljoner kr behöva tillföras. Om inget tillskott gjordes skulle Kustbevakningens fartyg få ligga vid kaj, 150 tjänstemän skulle behöva sägas upp och 10 kuststationer läggas ned.

– Det är lovvärt att Kustbevakningen kom med ett tidigt larm och konsekvensbeskrivningar. Det är dystert dock att regeringen inte gjorde något för att lösa problemet. Varje gång regeringen Reinfeldt synas visar det sig, att den inte satsar tillräckligt på vår säkerhetspolitiska trygghet.

– I de flesta länder ingår Kustbevakningen i marinen. Sverigedemokraterna anser att Kustbevakningen ska flyttas över till Marinen och att verksamheten måste stärkas ekoniomiskt framöver. Vi kommer att återkomma innan valet med förslag på detaljerade anslag.

Krisen i Ukraina kan få stora politiska och ekonomiska konsekvenser

  1. financial-crisis
    Utvecklingen i Ukraina handlar självfallet väldigt mycket om hurvida landet kommer delas och i vilken omfattning en eventuell militär konflikt kan tänkas ha. Det väldigt få pratat om är den akuta påverkan på ekonomi och politik den uppkomnasituationen kan tänkas ha samt hur de internationella relationerna förändras långsiktigt.Normalt brukar internationella kriser stärka sittande regimer då välj…are söker trygghet. Osäkra kort i politiken brukar också försvagas. När det handlar om väpnade konflikter i närområdet så stärks ofta de partier som ses som försvarsvänliga samtidigt som försvars- och säkerhetsfrågor får ökad betydelse. Sverige skulle detta kunna leda till att regeringen stärks, särskilt om man hanterar situationen bra. Historiskt hade jag sagt att Moderaterna hade tjänat på detta då de varit det försvarsvänliga partiet i Sverige. Idag har Modereraterna förlorat denna särställning pga sitt totala ointresse för just säkerhets- och försvarsfrågor. SD är idag det enda parti som föreslår en substansiell höjning av försvarsanslagen och kan på så sätt tjäna på att säkerhets- och försvarsfrågor hamnar i fokus. Ett problem som SD har är dock att detta inte är allmänt känt ute i befolkningen. En annan konsekvens av utvecklingen i Ukraina är sannolikt en stärkt opinion för ett svenskt NATO-medlemskap. Detta är bra för främst de borgerliga partierna. Det vore inte överaskande med nya utspel och omsvängningar i NATO-vänlig riktning den närmaste tiden. En växande NATO-vänlighet kan vara en bromsande faktor för SD när det gäller möjligheterna att utnyttja ett stärkt intresse för säkerhets- och försvarsfrågor eftersom många försvarsvänner också är NATO-vänner.
    Hur som haver så bådar detta för en mer spännande valrörelse i år än vad det verkade för någon vecka sedan. 2010 kom krisen i Grekland under senvåren och smulade sönder det stora rödgröna försprånget. Samma sak kan hända i år igen.

    På det ekonomiska området kan Ukrainakrisen också leda till en återgång till trygghet. Dollarn kommer sannolikt stärkas eftersom det i dagsläget är den enda globala reservvalutan. På samma sätt kommer sannolikt rubeln tappa rejält i värde. Små, okända och instabila valutor kommer antagligen också tappa i värde.
    Rent generellt kommer antagligen tillväxten i världsekonomin mattas av. Detta kommer i sådant fall främst drabba Ryssland och Europa. Särskilt allvarlig kommer denna utveckling bli om det blir ett fullskaligt krig i Ukraina och omfattande handelskrig mellan EU och Ryssland.
    En anan ekonomisk effekt är att små, okända eller osäkra branscher och börser antagligen kommer att tappa i värde då även investera kommer söka sig till trygghet. Detta gäller generellt, men kan ärskilt drabba investeringar i Ryssland. Kombinationen av fallande valuta, svag tillväxt, en eventuell ekonomisk bojkott samt risken för ryskt förstatligande av utländska tillgångar i Ryssland kan leda till en kollaps för värdet på många bolag i Ryssland.
    Prisutvecklingen på energi och råvaror är lite svårare att förutse. Normalt brukar oro och bromsad ekonomisk tillväxt leda till höjda guldpriser och sänkta priser på energi och råvaror. Nu försvåras situationen av att Ryssland är en väldigt stor energi- och råvaruexportör. Eventuellt kan ett bortfall av Ryssland från en stor del av världsmarknaden istället höja priserna. Guldpriset torde dock stiga vad som än händer.

    En av de mest akuta sakerna som kan påverka Europa vore om gasleveranserna från Ryssland till Europa skulle avbrytas. Det finns många scenarion hur detta skulle kunna ske; via krig, terrorism eller blockader. Skulle detta inträffa är risken stor för omfattande ekonomiska problem i särskilt Tyskland och Östeuropa. Eftersom Tyskland fungerat som Eurozonens starka motor under Eurokrisen kan detta få allvarliga konsekvenser för den ekonomiska återhämtningen i Europa och starta en tredje omgång av Eurokris. Skulle detta inträffa är frågan om Euron överlever och hur detta kan påverka EU:s framtid. Samtidigt kan det upplevda hotet från Ryssland svetsa samman de europeiska länderna.

    Vad gäller långsiktiga konsekvenser för de internationella relationerna så finns en stor risk för ett nytt kallt krig mellan väst och Ryssland. Skulle detta inträffa så drivs antagligen Ryssland i armarna på Kina. Den största vinnaren på detta blir självfallet Kina. Ett Ryssland isolerat från väst blir väldigt beroende av Kina. Både Kina och Ryssland kommer i så fall tillsammans bilda ett starkt maktblock där de kan flytta sitt militära fokus eftersom de får ryggen fri.
    En annan effekt blir en fortsatt undergrävning av FN:s roll i det internationella systemet. Säkerhetsrådet kommer återigen bli helt handlingsförlamat av de permanenta medlemmarnas veton.
    Samtidigt är vi återigen på väg tillbaka till en tid där internationella relationer präglas av traditionell geopolitik med väpnad aggression som ett viktigt verktyg. Ur rysk synvinkel är detta inte någon nyhet. De anser att USA agerat på detta vis i Kosovo, Afghanistan, Irak och Libyen. De anser det vara dubbelmoral när väst anklagar Ryssland för aggression när Ryssland bara agerar på samma sätt. Oavsett vad man själv anser vara rätt så är det alltid bra att vara medveten om alla sidors synsätt.

    Nu går utvecklingen väldigt fort så det går inte att säga hur allvarligt det kommer bli. Utvecklingen de kommande dagarna blir avgörande.

    //Mikael Valtersson- Säkerhetspolitisk analytiker. Ledamot av: Luftförsvarskommittén samt Sverigedemokraternas försvars och säkerhetspolitiska råd

Frågor till Karin Enström- sjö och luftstridskrafter

Image

Under debatten 10/12  i riksdagen ställde Mikael Jansson följande frågor till försvarsminister Karin Enström:

anf.132 Mikael Jansson (SD):

Herr ålderspresident! Jag har här en utskrift från Tidskrift i Sjöväsendet , det första numret i år. Det är en del artiklar om marinmateriel. Framför allt är det en artikel av en kommendörkapten vid marintaktiska staben. Han leder i artikeln i bevis att anslagen för marinmateriel – alltså inom anslagen 1:3 och 1:4 – bör vara minst 4-4,5 miljarder per år. I det aktuella utslaget, vad man har kunnat få, ligger man på 1,5-3,4 miljarder per år, alltså väldigt mycket lägre. Man tror att det kommer att urholka marinens materiel. Jag minns också förra året, när ÖB varnade för att en försvarsgren kanske behövde läggas ned på grund av bristande anslag till Försvarsmakten. Då läste jag ut att det kanske är marinen som är mest hotad. Då är mina två frågor: Kommer antalet kvalificerade ytstridsfartyg i marinen att minskas kraftigt? Finns det risk för att försvarsgrenen marinen avvecklas helt?

anf.133 Försvarsminister Karin Enström (M):

Herr ålderspresident! Jag vill inleda med att säga att jag har mycket svårt att se framför mig att Sverige och Sveriges försvar inte skulle ha behov av förmågor på alla de arenor som vi har, nämligen mark, luft och sjö. Därför skulle jag bli förvånad om det skulle komma in den typen av konkreta förslag från Försvarsmakten. Jag ser framför mig att vi behöver förmågor när det gäller markstridskrafter, marinstridskrafter och luftstridskrafter. I fråga om materiel och materielplanering är det, precis som den här debatten har vittnat om under hela kvällen, avgörande för vår försvarsförmåga att ha rätt materiel. Men en klok materielplanering är inte helt lätt att åstadkomma, eftersom vi har en obalans mellan hur vi avsätter medel i den ordinarie budgetprocessen, ett plus tre år, och sedan har Försvarsmaktens materielplan, som sträcker sig över tio år. Det är inte minst på grund av den obalansen som vi nu har tillsatt en utredning som ska titta på och ge förslag på hur vi kan få en klokare och bättre strategisk styrning av materielinvesteringarna, eftersom det handlar om mycket pengar och handlar om beslut som tas i dag som får konsekvenser på mycket lång sikt. Därför behöver vi hitta bättre system för att få en helhetssyn när det gäller materielinvesteringar. Det gäller också marin materiel, och det gäller olika fartygssystem. Här gäller det att ha en strategisk överblick och att bädda för så kloka beslut som möjligt i framtiden. Det är det utredningen syftar till, och det är också den dialog som vi ständigt för med Försvarsmakten när det gäller materiel och anskaffning.

anf.134 Mikael Jansson (SD):

Herr ålderspresident! Då går jag till luftstrid och materiel. När vi skulle besluta om anskaffning av Gripen E hade Högkvarteret och ÖB en utredning som sade: 60-80 plan är det minsta vi kan beställa för att upprätthålla ett rimligt luftförsvar. Beställer vi 60 flygplan krävs det väldigt mycket luftvärn. Beställer vi 80 plan krävs det lite mindre luftvärn. Min fråga är: Kommer Försvarsmakten inom överskådlig tid att få tillgång till långräckviddigt luftvärn?

anf.135 Försvarsminister Karin Enström (M):

Herr ålderspresident! Jag vill återkomma till vad jag sade i min första replik, nämligen att materiel, oavsett till vilken arena det gäller, är en viktig förutsättning, tillsammans med rätt personal och att materielen och personalen får öva tillsammans – det är det som bygger försvarsförmåga. Grunden till de beslut som vi har fattat när det gäller vår framtida luftförsvarsförmåga är att vi ser att det finns ett behov av att även i framtiden ha en avancerad luftförsvarsförmåga där stridsflygsystemet är en viktig del. Alla som kanske bara har lyssnat under en kort tid på en försvarsbudgetdebatt inser att stridsflyg är en mycket kvalificerad förmåga, men det är också någonting som kostar pengar att utveckla. Här har vi haft tydliga krav, inte minst från riksdagen och från Försvarsmakten, att vi ska ha en partner. Det har vi funnit i Schweiz, så att vi tillsammans kan utveckla denna förmåga. Det är alltid en avvägning mellan vad man behöver för förmåga och vad man kan få ut för de pengar man lägger in. Då gäller det att fatta kloka strategiska beslut så att man bäddar för framtiden. Det som vi nu har föreslagit och fått ett bemyndigande för är 60 plan. Samtidigt har vi en försvarsberedning som tittar på framtida behov totalt sett för Försvarsmakten. Vi har också en luftförsvarsutredning som ska titta på behovet av luftförsvarsförmåga ända bortom 2040. Jag kan inte ställa någon fråga nu eftersom detta är min slutreplik. Jag får därför återkomma vid ett annat tillfälle. Men man kan naturligtvis fråga sig hur Sverigedemokraterna ser att de ska kunna finansiera de ofantliga ökningar som de föreslår och som jag inte riktigt kan se som seriösa alternativ. Men det får bli en annan debatt.

Utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap

Image

Den 10 december hölls en debatt i Riksdagen om utgiftsområde 6, försvar och samhällets krisberedskap. Mikael Janssons anförande kan läsas nedan.

Herr ålderspresident!

På punkt 1 har jag ett särskilt yttrande. I övrigt bifaller jag reservation 3 och 4.

Säkerhetsläget i världen säger oss två saker: För det första har det ömsesidiga beroendet länder emellan ökat. För det andra kan vi se att världen blir alltmer militärt multipolär även om USA idag fortfarande är den enda supermakten.

Försvarsberedningen slog fast i våras i sin säkerhetsrapport att den kraftfulla ryska upprustningen påverkar säkerhetsmiljön i vårt närområde och att vi måste förhålla oss till detta. Majoriteten i försvarsberedningen ser alltså den ryska upprustningen som ett potentiellt hot inför framtiden. Vi vet inte vilken makthavare som tar över efter Putin. Vi vet bara att denne kommer ha stora militära resurser vid handen. Den ryska upprustningen fortgår enligt planering. Risken med en rysk-kinesisk allians och Rysslands strävan att binda upp de forna sovjetrepublikerna är en hotbild vi måste ta höjd för. Inget parti ser däremot dagens Ryssland som ett omedelbart aktuellt hot. Allt detta sammantaget, vilket försvar behöver vi?

Försvarsberedningen kommer i vår att lägga en försvarsrapport som ett svar på den frågan. Sverigedemokraterna anser att frågan om återtagande av försvarsförmåga inte kan vänta. Sverige kan inte kapprusta med Ryssland, men vi höja vår avskräckande tröskel när ett land som Ryssland agerar som de gör. I vår budgetmotion lägger vi inte bara 3 miljarder kr mer för 2014, vi bifogar en 10-årig vision där vi stegvis ökar försvarsanslaget så att vi om tio år har ett försvarsanslag om 2,0 % av BNP.

Det militära försvaret är en trygghetsfaktor vi inte kan vara utan. Det finns pengar att lägga på försvaret, det visar vårt budgetförslag. Allt beror hur högt vi värderar vår trygghet. Av vår ökning av försvarsanslaget kommer varje år flera miljarder kronor gå till den teknikdrivande svenska försvarsindustrin.

Totalförsvaret och våra förband:

Vi har valt att lägga ett konkret förslag till ett alternativt försvar till det försvar som regeringen bygger. Naturligtvis kan inte ett parti i opposition från riksdagen i detalj föreslå en organisation för försvaret. Men vi har valt att skapa en modell som kan vara en norm för återbyggandet av det svensk försvarsförmåga. Fördelen är att vi utifrån modellen kan beräkna kostnader och därmed föreslå rimliga anslag. Vi vill alltså på tio år fördubbla försvarsanslaget. Vi tror att det är nödvändigt.

Insatsorganisation 2014 (IO14) som riksdagen beslutat, beräknas inte intas nästa år utan först år 2023. Ett problem är att materielförsörjningen av IO14 är underfinansierat med 25-40 miljarder kr. Regeringen avser inte att täcka detta underskott. Regeringen lär ändå inse att det inte går att effektivisera fram dessa pengar. Så hur tänker regeringen anseende försvarets återbyggnad? Frågan är obesvarad.

Hur ser då SD: s modell ut för framtidens svenska försvar?

För de första så täcker vi de liggande underskotten. Underskottet i finansieringen av Gripen Erik om 548 miljoner kronor per år täcker vi från år 2014. Underskottet i investeringsplanen om 2,5 miljarder kronor per år täcker vi från och med år 2015. Med vår budgetmotion så har vi alltså möjlighet att verkligen se IO14 förverkligat år 2023. Utöver detta har vi låtit beräkna kostnader för utvecklande av vår försvarsmodell. Med vårt förslag återgår blir de planerade manöverbataljonerna delar av nya brigader istället. Försvarsmakten återgår även till att omfatta en freds- respektive en krigsorganisation.

Vår modell för flygvapnet rymmer: 

  • 100 st stridsflygplan Gripen Erik istället för regeringens 60 st
  • Återupprättande av F16 och två nya stridsflygsdivisioner.
  • Divisionerna vid F7 Såtenäs ska krigsplaceras.
  • Inköp av långräckviddigt luftvärn, åtta eldenheter Aster-30.
  • Delvis återtagande av BAS-90 systemet.
  • Påbörjande av nyanskaffning av skol- och transportflygplan.

Vår modell för marinen rymmer: 

  • Luftvärnsrobotbestyckning för örlogsfartygen.
  • 5 st nya U-båtar A 26.
  • Påbörjande av nyanskaffning av robotbåtar och ytterligare korvetter.
  • Upprättande av 3 st kustartilleribrigader.

Vår modell för armén rymmer: 

  • En kraftig ökning av budgeten för armémateriel
  • Upprättande av 6 mekaniserade brigader och en halv mekaniserad brigad på Gotland.

Vi anser att Sverige behöver ett existensförsvar. Existensförsvaret bygger på en deklarerad folkvilja att Sverige ska vara en självständig och fri nation samt på en Försvarsmakt, som på ett trovärdigt sätt kan hävda förmåga att skydda landet genom ett organiserat totalförsvar som inkluderar civila komponenter i samverkan. Totalförsvaret ska ha en yta, skalförsvaret, och ett djup, invasionsförsvaret. Regeringens alternativ till existensförsvaret är insatsförsvaret som har en mycket låg numerär men kommer att bli omedelbart gripbar. Insatsförsvaret är bara ett neutralitetsvärn och vaktvärn, d v s en typ av köp-från-hyllan försvar”där man låtsas ha vilja och förmåga att hävda Sveriges folkrättsliga grund.

Samarbeten och allianser:

 Efter Warszawapaktens upplösning finns idag endast en viktig försvarsallians, nämligen NATO. NATO utvidgades efter Warszawapaktens upplösning så att samtliga före detta stater i Östeuropa som varit medlemmar i Warszawapakten blev medlemmar i NATO. Även de tre före detta baltiska delrepublikerna i Sovjetunionen blev medlemmar i NATO. Samtidigt lades NATO:s fokus om från att primärt försvara medlemmarnas eget territorium till att bli en organisation som främst agerar internationellt för att försvara NATO‐ländernas intressen.

NATO har också utvecklat ett omfattande samarbete med andra länder i närområdet via Partnership for Peace (PfP). PfP utvecklas nu så att samarbetet fördjupas med vissa nationer som upplevs har särskilt bra samarbetspotential.

NATO:s kapacitet att agera reduceras nu kraftigt genom kraftiga nedskärningar i försvarsanslagen både i USA och i Europa som följd av den rådande ekonomiska krisen. Samtidigt genomför USA en omprioritering av sin försvarspolitik från Europa och Mellersta Östern till Stilla Havet. Det finns också ett ökande missnöje i USA med att Europas försvarsanslag bara är 30 % av USA: s trots att ekonomierna är jämnstora. Mot den bakgrunden framstår den svenska regeringen som djupt ansvarslös när man svälter ut vårt försvar. I det långa loppet kan vi inte räkna med att andra ska betala vår säkerhet.

Vilken linje vi än väljer angående allianser måste det svenska försvaret få mer resurser. Det finns partier som förordar ett Nato-medlemskap. Sverigedemokraterna förordar en annan väg. Vi vill att det nordiska samarbetet stärks så mycket som möjligt. Visionen är klar: en nordiskt gemensam incidentberedskap och ett gemensamt sjö- och luftförsvar. Norden borde också bli en gemensam beställare av försvarsmateriel.

Frågan har ställts till det amerikanska försvarsdepartementet om Norden kan ha en gemensam försvarsplanering trots att Norge och Danmark är medlemmar i Nato och Sverige och Finland inte. Svaret var: Ja, det går bra. För USA är det primärt att vi tar vårt ekonomiska ansvar, och varför skulle vi inte göra det?

Bidrar vi kraftfullt till säkerhet i Norden, Östersjön och Arktis avlastar det USA. Samtidigt gäller det att konkretisera våra försvarssamarbeten. ”Att inte förhålla sig passiv” är en alldeles för vag formulering.

Försvarsmateriel och industri:

För att få köpa utländskt försvarsmateriel och till bra villkor krävs ofta att Sverige har något att erbjuda i gengäld. Handeln med försvarsmateriel har utrikes‐ och säkerhetspolitiska inslag. Sverige är av hävd en nation med kvalificerade vapensmedjor. Den tid Sverige självt var en stor beställare av försvarsmateriel var vi i hög grad självförsörjande.

Nu är exporten viktig för att uppnå tillräckliga serier av nya produkter. Vid utveckling av nya materielsystem är samarbeten och kostnadsdelning ofta helt nödvändiga, men alla samarbeten är inte lyckosamma. Målmedvetenhet och fokus på innovation som finns i industrin måste vara ledstjärna för utvecklingen. När försvarsindustrin själva finner samverkan brukar det bli bra.

EU vill gärna att medlemsländernas FoU-pengar i framtiden samlas in till European Defence Agency (EDA). Byråkratin inom EDA visar alla tecken på att detta EU‐organ är fel korg att lägga äggen i. EU vill samla FoU pengar till materielprojekt som inte skapas ur marknadsprinciper utan som beslutas politiskt. Nyckelindustrier ska garanteras inkomster. Den svenska regeringen som motsatt sig detta för Sveriges räkning men är nu positiva till att EU vill göra detsamma.

Det skulle gynna Sverige om försvarsmaterielupphandlingen inte var öppen. Svenska försvarsmateriel exporteras idag inte för att marknaden är särskilt öppen utan snarare på kvalité, teknik och prisbild. Den svenska regeringen anser att Sverige bör gå långt före andra EU‐länder med att tillämpa öppen upphandling av försvarsmateriel. Andra EU‐länder nonchalerar lagstiftningen. Sveriges gå‐före‐attityd kan därför komma att kosta oss mycket. Försvarsdepartementet har nu dock äntligen slagit fast att Gripen är en artikel-346‐produkt, dvs. en för Sverige säkerhetspolitiskt strategisk produkt. Det är en bra början Men återstår att säkra är sensorer, undervattenssystem,mikrosatellit teknik mm.

Vidare bör Sverige i vissa fall återta kravet på offset (motköp) i syfte att gynna svenska SME‐företag. Statligt finansierad FoU är väldigt viktig för försvarsindustrin och bör koncentreras mot områden där vår industri är framgångsrik. De produkter vår försvarsindustri ska konkurrera mot på världsmarknaden är så gott som uteslutande initierade med statliga FoU‐anslag.

När stora och tekniktunga affärer görs upp med för oss allmänt viktiga industriländer bör en stat‐till stat‐överenskommelse eftersträvas från svensk sida. Det sista vi bör göra är att jaga försvarsindustrin ut ur Sverige.

Personalförsörjningen:

Marinens fartyg och stridsflygplanen är dyra materielsystem med hög militär effekt i krig och krislägen. Personalen har blivit en bristvara på dessa system. Det är inte kostnadseffektivt att ha för lite personal placerade på dessa enheter och därigenom minska tillgängligheten.

Marinens fartyg som exempel har bara en besättning blir underutnyttjande. Enligt Riksrevisionen genererar marinens korvetter därför i dag endast 20–30 procent av den potential som finns av ett sjödygn i jämförelse med Kustbevakningen som genererar 70 procent.

Särskilt begränsande är om personal med kritisk kompetens inte dubbleras. De mekaniserade brigader och kustartilleribrigader vi planerar för ska delvis ha värnpliktig personal. För detta krävs en selektiv värnplikt. Likt den i Norge. Dessa värnpliktiga skulle dessutom bli en viktig källa för rekrytering till anställda och kontrakterade sedan. Vi har ju ganska svåra problem med att fylla GSS-T, deltidskontrakten.

Tack herr ålderspresident!

//Mikael Jansson

Sverigedemokraterna – en rejäl höjning av försvarsförmågan

Sverigedemokraterna – en rejäl höjning av försvarsförmågan

Sverigedemokraternas tioåriga rustningsplan andas förhoppning

Ovan redovisar vi bakgrund och sifferverk. Genom att successivt under en tioårsperiod höja försvarsanslaget till 2.0% av BNP visar sverigedemokraterna att det är möjligt att återskapa ett starkt svenskt försvar.

Försvarsberedningens säkerhetspolitiska rapport var tydlig, Sverige måste förhålla sig till den ryska upprustningen och hur den påverkar säkerhetsmiljön i vårt närområde. Därför är det förvånansvärt att vare sig socialdemokraterna eller moderaterna lagt offensiva förslag för att stärka försvaret.

Vi ser med spänning fram emot en debatt om vårt förslag.

//Mikael Jansson

Moderaterna är det stora hindret mot ett utbyggt svenskt försvar

Image

Sverigedemokraternas budgetmotion ges försvaret 20 miljarder kr mer än regeringen under den fyråriga budgetperioden. Regeringens försvarsanslag minskar under kommande år till under dagens 1,2 % av BNP samtidigt som Sveriges grannländer satsar betydligt mer.

Partiets försvarspolitiske talesperson Mikael Jansson välkomnar FP:s utspel men konstaterar samtidigt att Moderaterna är ett stort hinder mot ett stärkt svenskt försvar:

– Vi har fått se en rad utspel från de tre mindre regeringspartierna om ökade försvarsanslag, men detta är samtidigt som statsministern hävdar att ingen i regeringen begär mer pengar till försvaret under budgetberedningen. Vem talar sanning?

– Det är ändå mycket positivt att Jan Björklund nu vill låta utreda långdistansluftvärn på Gotland. Det är inte länge sedan jag ställde honom just den frågan i en frågestund i riksdagen. Björklund hänvisade då till försvarsberedningen.

– Förra året lät vi riksdagens utredningstjänst utreda vad Patriot respektive Aster-30 skulle kosta som system. Patriot för två bataljoner kostar 22,5 miljarder kr och Aster-30 för två bataljoner kostar 13 miljarder kr. Här måste regeringen ta ställning för högre försvarsanslag för att kunna förverkliga Björklunds förslag.

Sverigedemokraternas förespråkar:

… att försvarsmaktens viktigaste uppgift är det territoriella försvaret av Sverige.

… att armén ska omfatta sex mekaniserade brigader samt ett återupprättat Militärkommando Gotland.

… att selektiv värnplikt ska användas för att fylla upp förbanden som då består av cirka 60 % värnpliktiga.

… att Gotland ska ha fast stationerat luftvärn och kustrobotbatterier.

… att flygvapnet ska tillföras 100 st Gripen E.

… att F16 öppnas som flygflottilj.

… att tre kustartilleribrigader återuppsätts.

… att flottans fartyg ska ha eget robotluftvärn.

… att flottan ska tillföras fler fartyg och få ökad förmåga till ytstrid.

… att marinen tillförs fler ubåtar av typ A 26.

För att säkra ett svenskt försvar med förmåga till territoriellt försvar i luften, på marken och på havet räknar Sverigedemokraterna med att försvarsanslaget successivt måste höjas till 1,5 –
2,0 % av BNP.

Pressmeddelande: Sverigedemokraterna förstärker försvarsbudgeten

Det svenska försvarets huvuduppgift måste vara att hela Sverige skall försvaras. Det är därför med stor oro vi ser på den ansvarslösa nedmontering av den svenska försvarsförmågan som regeringen ägnar sig åt. Sverigedemokraterna vill återinföra allmän värnplikt, modernisera och uppgradera JAS 39 Gripen, införskaffa och uppgradera nödvändig materiel och vapensystem samt ta en paus i de internationella insatserna fram till dess att vi har återtagit en trovärdig försvarsförmåga. För att uppnå detta avsätter Sverigedemokraterna utöver regeringens budget 2 miljarder kronor år 2013, 4 miljarder kronor år 2014, 6 miljarder kronor år 2015 och 8 miljarder kronor år 2016 – totalt 20 miljarder under budgetperioden. 

Utöver budgetförstärkningarna kräver vi också en utveckling av våra internationella samarbeten. I Sveriges partnerskap med NATO-länderna bör det finnas konkreta planer för såväl vilket bistånd Sverige skall lämna vid angrepp mot ett eller flera NATO-länder som lika konkreta planer över den hjälp vi kan vänta av Atlantpakten vid angrepp på Sverige. För att kunna avtala och skapa ett konkret partnerskap med Atlantpakten så måste Sverige äga en militär kapacitet som är avsevärt mer utvecklad än den nuvarande. Ett fullt medlemskap i Atlantpakten är dock inte aktuellt för Sveriges del.

Sverige bör utöver detta vidta åtgärder för att förstärka möjligheterna för svensk försvarsindustri att fortsätta verka i landet. Den svenska försvarsindustrin är en strategisk tillgång för Sverige och bör värnas också i framtiden.

Länkar till SD: s försvarsbudgetmotion.

http://www.sd-gbg.se/motioner/mot_201213_sd_fo_172.pdf

http://www.sd-gbg.se/motioner/mot_201213_sd_fo_245.pdf