Frågor till Jan Björklund

Den 25 april ställde Mikael Jansson följande frågor till Jan Björklund (Fp) 

anf.44 Mikael Jansson (SD):

Herr talman! Det svenska försvaret är bantat till oigenkännlighet. Under en tid saknade det svenska försvaret i det närmaste all kapacitet. Det kallades för en strategisk paus inom Försvarsmakten. Nu ska förmågan till territoriellt försvar återtas. En av orsakerna till det är Rysslands kraftiga upprustning. Modellen för vårt försvar heter insatsorganisation 2014, IO 14. IO 14 blev inte intaget och färdigt år 2014 som det var tänkt, utan kommer att bli det till 2023, enligt den senaste planeringen. Målet är alltså att till år 2023 upprätta ett försvar som kan stå emot ett begränsat anfall under en vecka på en plats i Sverige. Ett stort problem är att det saknas 40 miljarder kronor i investeringsbudgeten för att fullt materielsätta IO 14. Min fråga till Jan Björklund är: Kommer regeringen att öka försvarsanslaget så att underskottet i försvarets investeringsbudget elimineras över tio år?

anf.45 Utbildningsminister Jan Björklund (FP):

Herr talman! Tack för frågan! Det har väl inte undgått någon att det pågår en rysk upprustning i vårt närområde. Det är den pågående parlamentariska Försvarsberedningen – frågeställaren kanske ingår i den; alla partier finns med – som gemensamt måste få expertiskunskap och analysera hur den upprustningen sker och sedan gemensamt försöka dra slutsatser av det inför det beslut som riksdagen ska fatta våren 2015. Idén med försvarsbeslut är att de ska vara någorlunda långsiktiga, och frågeställaren belyste det med IO 14, 2023 och allt möjligt. Det går inte att ändra på besluten från ett år till nästa, utan vi fattar långsiktiga beslut. Skälet till det är att kunna titta på vad som hänt säkerhetspolitiskt. Situationen förändras ofta inte från det ena året till det andra, men den förändras över en längre tid. Jag ser från regeringens sida fram emot att kunna ta emot ett betänkande från Försvarsberedningen när den är färdig om något år. Därefter ska det naturligtvis beredas och läggas fram för riksdagen med de slutsatser som då ska dras.

anf.46 Mikael Jansson (SD):

Herr talman! Låt mig i stället ställa en fråga med kanske lite kortare varsel. I fredstid väljer olika nationer olika nivåer för sin incidentberedskap. Flygövningar som läggs nära ett annat lands territorium är ett test på ifall det landet kan och hinner skicka dit sitt flyg för att markera sin gräns och visa sin beredskapsförmåga. Hur det går noteras av alla länder med försvarsintressen i den regionen. Försvarsmakten har i dag officiellt uttalat att vår incidentberedskap är så bra som våra politiker önskat sig. Det måste dock konstateras att läget har förändrats. Ryssland övar allt oftare och alltmer komplext sin försvarsmakt också i Östersjön. Min fråga till Jan Björklund är därför: Kommer regeringen att på grund av de ryska övningarna ge ett uppdrag till Försvarsmakten att ytterligare förstärka incidentberedskapen?

anf.47 Utbildningsminister Jan Björklund (FP):

Herr talman! Det vore inte bara olämpligt, det vore ett lagbrott av mig att stå i denna talarstol och inför offentligheten tala om vilka direktiv regeringen ger till den svenska Försvarsmakten om den svenska beredskapsnivån. Jag väljer att svara på så sätt att vi alla noterar en rysk ambitionsökning när det gäller militär upprustning och övningsverksamhet också i vårt närområde. Vilka slutsatser ska vi dra av det? Ni känner till att jag i den offentliga debatten framfört att jag anser att det måste påverka nästa försvarsbeslut. Det arbetet ligger hos Försvarsberedningen. Vi behöver därför invänta Försvarsberedningens bedömning. Utifrån min utgångspunkt är det självklart att det som händer runt omkring oss, inte minst den ryska upprustningen, med nödvändighet måste påverka de beslut som så småningom ska fattas.

Frågor till Jan Björklund

Den 25 april ställde Mikael Jansson följande frågor till Jan Björklund (Fp) 

anf.44 Mikael Jansson (SD):

Herr talman! Det svenska försvaret är bantat till oigenkännlighet. Under en tid saknade det svenska försvaret i det närmaste all kapacitet. Det kallades för en strategisk paus inom Försvarsmakten. Nu ska förmågan till territoriellt försvar återtas. En av orsakerna till det är Rysslands kraftiga upprustning. Modellen för vårt försvar heter insatsorganisation 2014, IO 14. IO 14 blev inte intaget och färdigt år 2014 som det var tänkt, utan kommer att bli det till 2023, enligt den senaste planeringen. Målet är alltså att till år 2023 upprätta ett försvar som kan stå emot ett begränsat anfall under en vecka på en plats i Sverige. Ett stort problem är att det saknas 40 miljarder kronor i investeringsbudgeten för att fullt materielsätta IO 14. Min fråga till Jan Björklund är: Kommer regeringen att öka försvarsanslaget så att underskottet i försvarets investeringsbudget elimineras över tio år?

anf.45 Utbildningsminister Jan Björklund (FP):

Herr talman! Tack för frågan! Det har väl inte undgått någon att det pågår en rysk upprustning i vårt närområde. Det är den pågående parlamentariska Försvarsberedningen – frågeställaren kanske ingår i den; alla partier finns med – som gemensamt måste få expertiskunskap och analysera hur den upprustningen sker och sedan gemensamt försöka dra slutsatser av det inför det beslut som riksdagen ska fatta våren 2015. Idén med försvarsbeslut är att de ska vara någorlunda långsiktiga, och frågeställaren belyste det med IO 14, 2023 och allt möjligt. Det går inte att ändra på besluten från ett år till nästa, utan vi fattar långsiktiga beslut. Skälet till det är att kunna titta på vad som hänt säkerhetspolitiskt. Situationen förändras ofta inte från det ena året till det andra, men den förändras över en längre tid. Jag ser från regeringens sida fram emot att kunna ta emot ett betänkande från Försvarsberedningen när den är färdig om något år. Därefter ska det naturligtvis beredas och läggas fram för riksdagen med de slutsatser som då ska dras.

anf.46 Mikael Jansson (SD):

Herr talman! Låt mig i stället ställa en fråga med kanske lite kortare varsel. I fredstid väljer olika nationer olika nivåer för sin incidentberedskap. Flygövningar som läggs nära ett annat lands territorium är ett test på ifall det landet kan och hinner skicka dit sitt flyg för att markera sin gräns och visa sin beredskapsförmåga. Hur det går noteras av alla länder med försvarsintressen i den regionen. Försvarsmakten har i dag officiellt uttalat att vår incidentberedskap är så bra som våra politiker önskat sig. Det måste dock konstateras att läget har förändrats. Ryssland övar allt oftare och alltmer komplext sin försvarsmakt också i Östersjön. Min fråga till Jan Björklund är därför: Kommer regeringen att på grund av de ryska övningarna ge ett uppdrag till Försvarsmakten att ytterligare förstärka incidentberedskapen?

anf.47 Utbildningsminister Jan Björklund (FP):

Herr talman! Det vore inte bara olämpligt, det vore ett lagbrott av mig att stå i denna talarstol och inför offentligheten tala om vilka direktiv regeringen ger till den svenska Försvarsmakten om den svenska beredskapsnivån. Jag väljer att svara på så sätt att vi alla noterar en rysk ambitionsökning när det gäller militär upprustning och övningsverksamhet också i vårt närområde. Vilka slutsatser ska vi dra av det? Ni känner till att jag i den offentliga debatten framfört att jag anser att det måste påverka nästa försvarsbeslut. Det arbetet ligger hos Försvarsberedningen. Vi behöver därför invänta Försvarsberedningens bedömning. Utifrån min utgångspunkt är det självklart att det som händer runt omkring oss, inte minst den ryska upprustningen, med nödvändighet måste påverka de beslut som så småningom ska fattas.

Intervju med generallöjtnant Anders Silwer

Idag blev försvarsmaktens insatschef, generallöjtnanten Anders Silwer, utfrågad av försvarsutskottet rörande de senaste dagarnas turer kring Sveriges incidentberedskap. Efter utskottsmötet mötte han den samlade pressen och SD-TV lyckades fånga upp intervjuerna på band. Vi ber om ursäkt för den dåliga ljudkvaliteten. Bloggens läsare får ta det för vad det är.
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=cg1R567x9Vg]
Efter denna punkt började generallöjtnanten i princip upprepa tidigare avgivna svar, varför vårt filmande avbröts.

Senare idag publicerar vi också en kort intervju med Mikael Jansson, Sverigedemokraternas representant i försvarsutskottet, rörande vad som sades under utskottsmötet.

Intervju med generallöjtnant Anders Silwer

Idag blev försvarsmaktens insatschef, generallöjtnanten Anders Silwer, utfrågad av försvarsutskottet rörande de senaste dagarnas turer kring Sveriges incidentberedskap. Efter utskottsmötet mötte han den samlade pressen och SD-TV lyckades fånga upp intervjuerna på band. Vi ber om ursäkt för den dåliga ljudkvaliteten. Bloggens läsare får ta det för vad det är.
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=cg1R567x9Vg]
Efter denna punkt började generallöjtnanten i princip upprepa tidigare avgivna svar, varför vårt filmande avbröts.

Senare idag publicerar vi också en kort intervju med Mikael Jansson, Sverigedemokraternas representant i försvarsutskottet, rörande vad som sades under utskottsmötet.

Replik till Allan Widman: Nordiskt samarbete alternativ till Nato

I Dagens Nyheter 23/4 skrev Allan Widman (FP) en debattartikel om att Sverige är beroende av USA och NATOs stridskrafter och att vi därmed bör välja att gå med i NATO: Mikael Janssons replik följer här nedan:

Allan Widman (FP) säger att vi är djupt beroende av Nato och det stämmer. Vi har blivit beroende av Nato på grund av att det svenska försvarsanslaget varit för lågt under många år och nu sjunker ned mot 1,1 procent av BNP.

Hade vi istället haft ett försvarsanslag mellan 1,6 och 2,0 procent av BNP hade läget varit helt annorlunda. Då hade vi haft råd med incidentberedskap varje dygn året om. Vi hade kunnat ha ett befäst Gotland där vårt stridsflyg kunnat samverka med modernt inköpt luftvärn, exempelvis Aster-30. Vem tror då att Ryssland skulle vågat provocera oss på det sätt vi nu fått uppleva? Ryssarna skulle inför ett befäst och luftvärnsförsett Gotland förstå att det finns en rejäl tröskel för att inkräkta på Sverige. Utvecklingen visar att alliansregeringens försvarspolitik är vid vägs ände.

Under kalla kriget var Sverige alliansfritt. Vi kunde själva i hög grad materielförsörja vår egen försvarsmakt. Ett tag hade vi till och med världens fjärde största flygvapen. Det var en prestation av ett litet land. Men nu är en annan tid och var tid kräver sin metod. Det finns en bred opinion i Sverige för att vi ska behålla vårt relativa självbestämmande och inte bli fullvärdiga medlemmar i Nato under artikel 5. De länder som ligger under Nato:s artikel 5 är bundna att försvara varandra. Med USA som ledande land i Nato är detta en stor risk men också moraliskt tveksamt.

Sverige är idag istället partner med Nato (Partnerskap för fred – PFP) vilket är en helt annan sak. Inom partnerskapet kan vi välja vad vi vill samarbete om. Att försvarsindustrierna i Sverige nuförtiden producerar enligt Nato-standard är inget problem. Inom all tillverkning uppstår förr eller senare en eller några världsstandarder. Det viktiga för oss är att vi har reservdelar till våra materielsystem och kan vidmakthålla dem oavsett om de är svensktillverkade, tillverkade i materielsamarbeten eller köpta från utländsk hylla. Att vår försvarsmateriel följer en västlig standard gör också att vi lättare kan samverka i internationella insatser.

Men misstag har begåtts. Det gäller exempelvis Gripen som från början hade ett eget svenskt dataprotokoll för kommunikation, TARAS, motsvarande Nato:s Länk 16. Idag har även de svenska Gripenplanen Länk 16, vilket sätter oss i beroende av USA och deras krypton, vi får inte tillverka egna. Detta beror på svenskt passivitet. Vi borde istället återintegrera TARAS för att realisera ett eget Länk 16 liknande nät precis som Frankrike utvecklar sitt LX. Vi kan då välja att kommunicera nationellt eller med NATO om vi i det senare fallet har gemensamma krypton.

För export har detta alls ingen betydelse. En köpare av Gripen kan i samverkan med Saab få vilken kommunikationslösning denne vill ha eller har tillgång till. Thailand hyr Gripen med ett kommunikationssystem som är en uppgradering på den äldre svenska lösningen och bara fungerar nationellt.

Med ett höjt försvarsanslag och ett formaliserat nordiskt säkerhets- och försvarssamarbete godkänt av Nato så skulle Sverige inte längre vara beroende av Nato på det sätt som Widman påstår. Däremot kan vi säga att vi då skulle vara i en nordisk försvarsallians. I fred och kris kan det nordiska säkerhets- och försvarssamarbetet fungera utan fasta kontrakt för hur man ska samverka. I krig, vilket vi rustar oss för att slippa, så krävs det reglerande kontrakt över vilka resurser som får användas till vad. De norska och danska trupperna leds av Nato/USA i krig, medan de svenska och finska trupperna leds nationellt. Det är skälet till att ett formellt nordiskt säkerhets- och försvarssamarbete inte bara kan tecknas ned. Om Nato/USA ska gå med på att Danmark och Norge har resurser reserverade för en samnordisk beredskap, så måste Sverige och Finland betala ett pris. Ett sådant pris kan vara airpolicing över Island och/eller garantier till de baltiska länderna och/eller en för Nato säkrad inskeppningsbas nära de baltiska länderna. Det viktiga är att Sverige inte tvingas in under artikel 5 med ansvar i hela världen när Nato kallar.

Människorna i vårt land känner nu ångest över en situation där Ryssland övar attack mot Sverige utan att vår försvarsmakt har kapacitet att möta och hävda gränsen. Låt inte detta bli en fel impuls att leda in Sverige i Nato. Som ni har läst i denna artikel finns det förslag på en annan svensk försvarsinriktning än regeringens.

Mikael Jansson (SD) Försvarsutskottet

Vi har förödmjukat oss inför Ryssland

Mikael Jansson.  

Ett funktionellt försvar kräver större försvarsanslag

Överraskade frågar vi oss varför det svenska flygvapnet inte mötte de ryska bomb- och attackplan som rörde sig i riktning mot svenskt territorialvatten. Helt tydligt var det en rysk anfallsövning mot Sverige. Det enda sättet i det uppkomna läget att visa att vi har ett försvar är genom att svenska plan möter och avvisar de ryska. Det synliggör den tröskel som ska finnas mot kränkningar av vårt territorium.

Det kan tilläggas att när våra Gripenplan väl går upp för att möta och identifiera vid gränsen har de inga robotar med sig, något som är unikt i världen. Endast automatkanonen är laddad, men den har begränsad verkan. Frågan är vad det visar en krigsmakt som övar anfall mot oss eller undersöker vår beredskap.

Varför uppvisar då försvaret denna svaghet? Problemet faller tillbaka på samma botten som när ”en vecka-försvaret” diskuterades – försvarsanslaget är för litet. Försvarsmakten och dess stödresurser kan inte leverera ett funktionellt försvar med så litet försvarsanslag. I regeringens fyraåriga budget minskar försvarsanslaget till omkring 1,1 procent av BNP. Det är orimligt lågt, och klart lägst i Norden. Sverigedemokraterna är det enda parti som vill öka anslaget, detta med sammanlagt 20 miljarder kronor i den fyraåriga budgetperioden.

Underfinansieringen gör att det måste sparas på reservdelar och tydligen också på vår beredskap. Många har trott att armén och marinen lider svårt av underanslag, men att vårt luftförsvar är starkt. Nu förstår fler att även flygvapnet är underfinansierat. Vi har nu förödmjukat oss inför Ryssland och visat dem att Sverige inte har incidentberedskap varje dag året runt.

Detta faktum är något som försvarsberedningen får ta in i sin bedömning.

Mikael Jansson, ledamot försvarsutskottet samt Micael Foghagen, fd.Stridspilot 

Debatt om Hemvärnet

Den 18/4-2013 hölls en debatt i Riksdagen angående Hemvärnet. Nedan följer Mikael Janssons anförande: 

anf.33 Mikael Jansson (SD):

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag under punkten 3. Krishantering och militärt försvar över ytan är viktigt. Kriser sker över ett lands hela yta, men krigsrisken finns också över hela ytan. Ett värstafallsscenario där ett land försvarar sig mot ett väpnat angrepp inleds med ett skede med intensiv luftstrid, inkluderande jaktstrider och användande av luftvärn. Det antas allmänt att på relativt kort tid har ena sidan vunnit och den andre har därefter svårt att röra sina markförband. En ockupant kan då i värsta fall bara stoppas med det fria krigets metoder. Om vi skulle förlora kontrollen över Sverige behöver vi förband som kan försvåra för ockupanten och hjälpa svenska folket i nöd. Vi ser inga sådana hot i närtid, men förband måste finnas och tränas.

Hemvärnets kärnuppgift är militär. Hemvärnet är kanske den förbandstyp som är mest folkförankrad, vilket beror på den hjälp som hemvärnet faktiskt ger till gemene man. I juni förra året gick hemvärnsmän skallgång efter en 72 år gammal senildement kvinna från Umeå, som hade lämnat sitt hem vid Holmsjön och förirrat sig in i skogen. Efter bara någon dags sökande lyckades man hitta kvinnan, medtagen men vid liv. Sommaren 2011 bröt en skogsbrand ut vid Hejnum hällar som ligger mellan Slite och Tingstäde på Gotland. Skälet till branden var att Skogsstyrelsen eldat mindre rishögar i området och förlorat kontrollen över förloppet. Under fyra dygn bekämpade brandmän tillsammans med hemvärnet brandhärdarna innan området ansågs vara tillräckligt säkert, och hemvärnet rönte mycken uppskattning för sitt arbete. I juli förra året drabbades Småland av problem med översvämningar.

Vid sjön Hulingen i närheten av Hultsfred steg vattennivån dramatiskt och riskerade att översvämma det närbelägna reningsverket. För att undvika detta kallades hemvärnsmän in för att bygga en skyddsvall runt anläggningen och därmed förhindra en miljökatastrof. En översvämning av reningsverket vid Hulingen hade riskerat att slå ut dricksvattentillförseln i området. I maj 2010 anmäldes en flicka försvunnen i Svenljunga. En begäran om hjälp kom in till Elfsborgsgruppen under morgontimmarna dagen efter. Kl. 7 kunde man ta emot ca 120 hemvärnssoldater från Göteborgs andra insatskompani. Kompaniet var på väg till en övning i Skövde men dirigerades om till Svenljunga då larmet kom. Eftersöket fortsatte hela helgen med 85 soldater, därtill FMCK och hundpatruller.

Eftersöket fortsatte på måndagen med ca 60 soldater för att slutligen engagera 90 soldater under tisdagen. Eftersöket avslutades på tisdagen vid 17-tiden. Efter en uppnådd frekvens på 86,9 procent av sökområdet, som var 9 kilometer i diameter, avslutades eftersöket utan resultat. Lyckligtvis återfanns flickan samma dag kl. 21 i en livsmedelsbutik i Borås. Låt oss erkänna och förstå hemvärnets stora betydelse i kriser. Hemvärnet är samtidigt en bas för rekrytering till de kontrakterade soldaterna i våra manöverbataljoner. Särskilt betydelsefull blir denna bas när de värnpliktiga blir färre i de gamla listorna.

När vi nu har konstaterat att hemvärnet är viktigt och att det också är viktigt med en hög beredskap för hemvärnet är Socialdemokraternas förslag om flera olika beredskapsgrader faktiskt bra. Flera beredskapsgrader möjliggör att de som ständigt vill och kan delta kan få kontrakt med väldigt hög beredskapsnivå. Det innebär också att de som kan hålla endast en lägre grad av beredskap kan tillåtas sådana kontrakt. Herr talman! Sverigedemokraterna stöder denna tanke fullt ut. Det som inte ska glömmas är hemvärnets huvuduppgift i form av territoriellt försvar och skyddsstyrka. När civilförsvaret gradvis monterades ned och när nyligen särskilda beredskapspolisen utan vettig motivering lades ned ökade det vakuum som hemvärnet måste kompensera. Om hemvärnet får fler uppgifter måste de finansieras så att inte kärnuppgifterna blir lidande.

Nordiskt utrikes,säkerhets-och försvarspolitiskt samarbete inklusive krisberedskap

Ovanstående motion behandlas i ett sammansatt utskott, utrikes- och försvarsutskottet.

Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att sträva efter att samordna de olika nordiska samarbetsavtalen i en struktur.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda förutsättningarna för att ta emot hjälp från de nordiska länderna i händelse av krig eller höjd beredskap eller att ge dem hjälp.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om luftpatrullering av Islands luftrum.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att inom ramen för det nordiska samarbetet verka för ökade insatser för att uppnå samordnat luftförsvar och samordnad luftövervakning.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att inom ramen för det nordiska samarbetet verka för ökade insatser för att uppnå samordnad havsövervakning och samordnat satellitsystem.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att inom ramen för det nordiska samarbetet verka för en konkretisering av den nordiska solidaritetsförklaringen i hela skalan från krishantering till fullskaligt krig på nordiskt territorium.

Motivering
Sverigedemokraterna betraktar Sverige som, i fallande ordning, en del av en nordisk, europeisk, västerländsk och global gemenskap. I linje med detta vill vi särskilt arbeta för att stärka den nordiska identiteten och bredda och fördjupa det nordiska samarbetet.

Vi vill, i likhet med vad som fördes fram i Stoltenberg­rapporten 2009, öka det nordiska samarbetet inom en rad frågor på försvars- och säkerhetsområdet. Vi ser uppenbara förtjänster i att de nordiska länderna tar ett gemensamt ansvar för regionens säkerhet, i likhet med vad som länge planerades under kalla krigets era. Det nordiska försvarssamarbetet bör därför drivas så långt som möjligt.

Av dessa skäl välkomnar vi att de nordiska länderna lanserade Nordefcosamarbetet 2009. Vi anser dock att det inte har gjorts tillräckligt mycket konkret för att uppnå ett fördjupat försvarssamarbete i linje med de förslag som finns i Stoltenbergrapporten och vi vill se ökade insatser i det nordiska försvarssamarbetet för att uppnå sådana resultat.
Danmark och Norge kommer under överskådlig tid vara NATO-anslutna och Finland och Sverige kommer under överskådlig tid vara alliansfria och det är viktigt att ett realistiskt uppbyggt nordiskt samarbete på detta område tar hänsyn till dessa förutsättningar.

Ett övergripande strukturellt problem för nordiskt samarbete på detta område är att det är splittrat mellan olika avtal och strukturer. Detta är enligt vår mening suboptimalt. För att kunna uppnå ett effektivt och fördjupat nordiskt samarbete, vilket vi i likhet med regeringen anser, så menar vi att de olika avtal som redovisas i skrivelsen så långt det är möjligt bör samordnas i en gemensam struktur, exempelvis i nordiska rådets eller det nordiska ministerrådets regi. Det nordiska försvarssamarbetet bör formaliseras för att kunna fortsätta att fördjupas. Sverige bör verka för detta och detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

Förutsättningar för att ta emot hjälp från nordiska grannländer vid höjd beredskap eller krig eller att ge dem hjälp

I SOU 2012:29 har utretts vilka förutsättningar som existerar för att ta emot internationell hjälp i fredstid, vilket vi ser som positivt. Det måste dock ses som en brist att man inte på ett tillräckligt tydligt sätt har utrett vilka förutsättningar som finns för att ta emot hjälp från våra grannländer i händelse av höjd beredskap eller krig eller att ge dem hjälp. Den förstärkta nordiska solidaritetsförklaringen kan knappast realiseras utan att sådana möjligheter att ta emot hjälp existerar. Det är därför ett självklart krav att regeringen låter utreda vilka förutsättningar som finns för att ta emot hjälp. Detta bör riksdagen tillkänna ge för regeringen som sin mening.

Skyddet av Islands luftrum

Det redan accepterade uppdraget att tillsammans med Finland och Norge hantera luftövervakningen av Island är ett viktigt steg framåt och det är vår mening att detta skall genomföras i en solidarisk anda. Det torde ligga inte enbart i Sveriges utan i alla de nordiska ländernas intresse att bidra till försvaret av Islands suveränitet och att upprätthålla stabiliteten i området. I sammanhanget vill vi i Sverigedemokraterna poängtera att det inte enbart är luftövervakningsuppgifter (air surveillance) som det svenska flygvapnet bör erbjuda Island utan också luftpatrullering (air policing).

Nordiskt samarbete kring luftförsvaret

Vad avser luftförsvar så vill Sverigedemokraterna att Sverige långsiktigt ska verka för ett tätare samarbete av den nordiska luftövervakningen, inkluderat luftförsvaret över Island. I ett längre perspektiv bör nordisk personal skickas till Keflavik på permanent basis. De nordiska flygvapnen knyts därmed närmare varandra och utvecklar samarbetet i skarpt läge. I princip borde de nordiska flygvapnen klara luftförsvaret över hela det nordiska luftrummet inklusive Island utan att vara avhängiga NATO.

Havsövervakning och satellitsystem

Sverigedemokraterna menar vidare att Sverige ska verka för att de nordiska länderna utvecklar ett system för övervakning av havsområden. Sverige och Finland har redan ett militär utbyte vad gäller övervakning av Östersjön. Detta bör kunna vidareutvecklas till att innefatta även övriga nordiska länder.

Det är också av stor vikt att de nordiska länderna utvecklar isbrytarkapacitet vid Arktis för att inte tappa konkurrensfördelar gentemot USA, Kanada och Ryssland vilka alla har isbrytarkapacitet idag. Isbrytarkapacitet i arktiska förhållanden är mycket kostsamt och bör därför utvecklas gemensamt.

För att möjliggöra övervakning och insatser i de enorma nordiska havsområdena måste ett gemensamt satellitsystem för övervakning och kommunikation också utvecklas. Idag köper de nordiska länderna nödvändiga tjänster från annan part, men givet att man utvecklar systemen gemensamt kan man på sikt spara pengar genom att slippa köpa satellittjänsterna. Det är dock osannolikt att det är ekonomiskt försvarbart att utveckla satellitsystem för ett enskilt nordiskt land.

Solidaritetsförklaring

Sverigedemokraterna välkomnar att de nordiska utrikesministrarna under sitt möte i Helsingfors i april 2011 enades om en solidaritetsförklaring på det utrikes- och säkerhetspolitiska området mellan de nordiska länderna. Genom solidaritetsförklaringen säger de fem länderna att i det fall ett nordiskt land skulle drabbas av en kris eller ett angrepp, så kommer övriga länder bistå med relevanta medel. Denna solidaritetsförklaring är dock fortfarande väldigt allmänt hållen och säger inte mycket om hur länderna konkret avser att reagera och hjälpa varandra i händelse av att ett enskilt land hamnar i trångmål, exempelvis vid ett yttre angrepp eller otillbörlig press. När det nu har gått ett par år sedan denna allmänna solidaritetsförklaring anser

Sverigedemokraterna att Sveriges regering ska verka för att de nordiska utrikesministrarna utarbetar konkreta strategier för hur de nordiska länderna avser att reagera och hjälpa varandra i enlighet med tidigare antagen solidaritetsförklaring.

Det kan antas att det inte föreligger några större problem när de nordiska försvarsmakterna samarbetar i krishantering. Men när pooling & sharing förekommer, måste tillgången av resurser ändå regleras. Detsamma gäller nordiskt försvarsmaterielsamarbete. I händelse av krig på nordiskt territorium finns det idag inget nordiskt försvarssamarbete alls, annat än det som spontant i det läget kan skapas. Norska och danska försvaret leds av NATO. Svenska och finska försvaret leds nationellt. Endast efter en konkretisering av krigssamarbetet och ett formaliserat givande och tagande mellan länderna av militära förmågor kan en gemensam försvarsplanering skapas. Denna gemensamma försvarsplanering måste vara godkänd av NATO, vilket bara binder Sverige och Finland inom området nordiskt försvarssamarbete.

Stockholm den 17 april 2013

Mikael Jansson (SD) Björn Söder (SD)