Den finländska Natoutredningen

 

 

image

 

Den finländska Natoutredningen klargör ingenting som inte redan var känt.

Direktiv till utredningen avgränsar frågeställningen till att gälla vad som händer vid ett Natomedlemskap. Alternativen Ja och Nej till Natomedlemskap ställs inte emot varandra, man ger därför ingen rekommendation till beslutsfattarna.
Utredningen beskriver den finska säkerhetspolitiska historien väl. Däremot är utredningen tydlig med att erkänna att framtiden bara kan beskrivas i grader av visshet. Naturligtvis är det så, icke desto mindre så är det framtiden som ska bedömas, alltså vilka beslut som ger önskad utveckling i framtiden.

Det ägnas en del text åt att klargöra att de finska stridskrafterna är kapabla att fungera under Natokommando. Det har väl ingen å andra sidan tvekat över. Den springande punkten, om ett Natomedlemskap i sig ökar eller minskar säkerheten för Finland får inte mycket text, och den text som ges är motsägelsefull. Å ena sidan sägs det att Ryssland inte kommer agera militärt på ett finskt Natomedlemskap, men å andra sidan nämns Georgien och Ukraina som exempel på att ryssarna börjat gå från ord till handling. Å ena sidan sägs det att med Finland i Nato så ökar gränsen i längd mellan Nato och Ryssland i Östersjöområdet till det dubbla och spänningen kommer att öka, men å andra sidan verkar det inte ha någon betydelse.

Det är svåra och betydelsefulla beslut som ligger framtider. Alla underlag är välkomna, men det utredningen egentligen visar är att det till syvende och sist krävs politisk klokhet och beslutsamhet för att komma vidare.

Detta är värt att komma ihåg också för svensk del: utredningar av ett svenskt medlemskap i Atlantpakten skulle inte och kan inte ge några slutgiltiga svar på frågan om vad Sverige ska göra. Det skulle bli en uppräkning av kända data och till slut skulle det luta åt det håll utredarna redan från början lutade åt. Det som saknas är debatt om varför det uppstått ett säkerhetspolitisk vakuum i delar av Östersjöområdet. Partierna bör ta tydlig ställning för att stärka debatten.

Mikael Jansson, SD försvarspolitisk talesperson

Roger Richtoff, SD försvarsutskottet

Sverige är fritt att bestämma sin säkerhetspolitik på egen hand

lavrov

 

Den ryske utrikesministern, Sergej Lavrov, uttalar i en intervju med DN den 28 april att Ryssland anpassar sig efter sin säkerhetspolitiska omgivning. Det är i sig inte särskilt uppseendeväckande.

Vi är alla beroende av varandras agerande, men Sverige bestämmer ytterst sin egen säkerhetspolitik. Sverige är alliansfritt, vi prövar dock att närma oss Finland, eftersom Finland har ungefär samma säkerhetspolitiska historia och situation.

Det viktiga är att i alla lägen verka för vår frihet. Friheten säkras idag av militära balanser och diplomati. Balansen mellan Nato å ena sidan och Ryssland och Kina å den andra är en balans. Sveriges balans är den att göra det olönsamt att angripa oss. På diplomatisidan ligger Sverige långt framme och ingen tvekar att vår militära förmåga enbart är defensiv.

Mikael Jansson, Försvarspolitisk talesman (SD)

Rogert Richtoff , Ledamot försvarsutskottet (SD)

 

Kritiken mot försvarsministern är överdriven

Försvarsutskottet ledamöter framför en  ArtE 740

Försvarsutskottets ledamöter framför en ArtE 740

Kustartilleriet har avvecklats inklusive dess tyngre system, kustartillerpjäs 12/80 och  Tungt kustrobotbatteri 90 med Robot 15KA . Den utrustning som diskuteras i Allan Widmans KU-anmälan, radarsystemet 740, var bland annat avsett för målgivning till de avvecklade systemen. Efter besök på Musköbasen har vi kunnat konstatera att radarenheterna saknade delar och att den begärda avvecklingen fortgick. Vissa delar som fordonen kommer att  återanvändas, till exempel på Telekrigsförbandet.

Med detta som grund så tycker vi inte att försvarsministerns uttalande förtjänar KU-kritik.

Mikael Jansson

Ledamot Försvarsutskottet (SD)

Roger Richtoff

Ledamot Försvarsutskottet (SD)

 

Krigsanpassa försvaret, lyssna på Brännström!

0236051814311_max

Arméchefen, Generalmajor Anders Brännström, skrämmer vissa när han säger att vi måste bereda armén för möjligheten att vi befinner oss i krig redan om några år. Jag blir jag rädd införandras uttalanden om att det räcker med ytterst marginellt höjda försvarsanslag inför framtiden eller att vi ska strunta i de stora luckorna i våra materiel- och personalbehov.

Det finns alltid en risk för krig och det är inte vi själva som avgör om det ska utbryta eller ej. Säkerheten i vårt närområde har på kort tid dessutom försämrats anmärkningsvärt och det måste vi förhålla oss till. Vi borde startat vår upprustning när upprustningen i vårt närområde började. Befintliga obalanser i militära styrkeförhållanden kan snabbt skapa kriser och krig, däremot tar det lång tid att bygga militär styrka och förmåga. Därför är det bråttom för Sverige. Försvarsministern säger att pengarna ska komma efter nästa försvarsbeslut om fyra-fem år. Det är väl samma sak som att säga att den röd-gröna regeringen inte förmår att prioritera fram pengar till försvaret och sålundaskjuter hela problemet på framtida regeringar. Under tiden fortsätter det militära styrkeförhållandet i vårt närområde attförsämras ytterligare till vår nackdel.

Det som är allra mest illavarslande är att det svenska försvaret är helt fredsanpassat. Det kan ett insatsförsvar vara som bygger på att en mindre stridsgrupp i taget skickas utomlands. Men när det gäller ett invasionsförsvar så håller det inte. Då måste hela systemet och alla dess undersystem fungera samtidigt. Fienden kommer att slå på alla svaga punkter och i vårt försvar finns tusen svaga sådana på grund av försvarspolitikens misslyckande. De här svaga punkterna är inga problem i ett fredsanpassat försvar, vi hanterar dem då med civila metoder på kontorstid. I krig är de svara punkterna förödande.

Den som vill ha fred ska rusta för krig säger Vegetius, en romersk författare på 400-talet, och det äger sin giltighet än idag. Ett svenskt krigsanpassat försvar bidrar således till freden. Då måste vårt försvar vara ett system av system som är planerat att klara samtidiga eller koncentrerade angrepp på våra svagaste punkter. När vi gör taktiska motangrepp måste det hålla med support och samband ända fram så vi kan skada den som har angripit oss. Det är det som är den så kallade TRÖSKELN, att våra motangrepp svårt kan skada angriparen och skapa stora kostnader för honom. Idag har vi en brandvarnare i huset men batteriet dog för länge sedan.

Brännström talar med det Kalla krigets röst, och det är dags för oss alla att lyssna och skyndsamt vidta åtgärder.

Mikael Jansson, försvarspolitisk talesperson SD

Nedskjutning av ryskt stridsflyg

SU 24

Uppgifter har nått oss om att turkiska luftstridskrafter har skjutit ned ett ryskt stridsflygplan. Turkiet hävdar att nedskjutningen skedde i turkiskt luftrum, Moskva hävdar att det skedde över syriskt luftrum.

I operationer av den storlek som den mot Isis i Irak och Syrien kommer misstag begås. Vi hoppas att Ryssland och Turkiet kan komma överens om vad som skett och nå en överenskommelse.

Kriget mot Isis bör intensifieras för att ett avgörande ska kunna nås. Vi har samma fiende.

Mikael Jansson (SD), försvarspolitisk talesman

Våra gode vän och kollega Stellan Bojerud har somnat in

stellanB

Stellan var en god vän som såg positivt på livet. Han var också en mycket uppskattad kollega och yrkesofficer – hans djupa kunskaper inom såväl militärhistoria som strategi, imponerade alltid på omgivningen när dessa ämnen diskuterades . Många är de artiklar, debattinlägg och böcker som Stellan skrivit – hans mustiga språk och vassa penna var hans signum. Bland oss försvarsintresserade är troligen bokserien ”Operation Garbo” – där Stellan var medförfattare – det mest kända verket. Vi minns också hans omfattande deltagande som försvarsexpert i olika inslag på tv – inte minst i samband med Gulfkriget 1991.

Stellan Bojerud hade en mycket lång karriär inom det militära, den 20 september 1959 påbörjade han sin tjänstgöring inom Solna/Sundbybergs jägarkompani, officiellt benämnt 55.komp/fo44. Blott 15 år gammal fick han ut ett gevär m/41 och ammunition, dessa förvarades – på order uppifrån – under sängen hemma. I garderoben förvarade han ett antal handgranater som han fått ut. Beredskapen uppnåddes med andra metoder förr.

I ca 20 år verkade Stellan som officer och trupputbildare i armén, han hade under dessa år flera krigsplaceringar, den som han oftast återkom till, var tjänsten som stabschef för stridsgrupp Arlanda 1977-1986. Inte minst kunde han på senare år irriterat påpeka att han i den tjänsten, hade mer personal Och resurser till sitt förfogande – mobiliserade inom ett dygn – än vad dagens Svenska försvarsmakt kunde skaka fram på ett antal månader.

Utöver åren som trupputbildare hann Stellan också med att forska i militärhistoria, arbeta som lektor vid Uppsala och Stockholms universitet i militärhistoria, vara huvudlärare i militärhistoria på FHS och slutligen, vara chef för den krigshistoriska avdelningen på FHS.

Stellan var ansvarig utredare för såväl utredningen om ”nätverksbaserat försvar” som utredningen om heltidsanställda soldater i FM. Han utredde också – på order av dåvarande ÖB Owe Wiktorin – antalet nazister i den svenska officerskåren under andra världskriget, han deltog också i försvarsmaktens utbildningsinsats mot nazism, rasism och främlingsfientlighet. 2010 utkom Stellan med boken ”Nazismen i Sverige 1924-1945” – en högt ansedd bok i ämnet.

Först den 1 oktober 2011 – 52 år(!) efter att Stellan påbörjat sin militära bana, ströks han ur rullorna.

Han avslutade karriären som överstelöjtnant. Han hade då blivit invald i ett flertal Svenska, och ett flertal utländska militärhistoriska akademier

Stellan var en engagerad person med mycket god allmänbildning och med stort intresse för omvärlden. Därför var det nog naturligt för honom att bli aktiv inom politiken, i mer än 20 år var han aktiv inom lokalpolitiken, Stellan företrädde då främst moderaterna. Ett parti han lämnade 2009, då han sett hur partiet ändrat sin försvarspolitik. Istället gick han över till Sverigedemokraterna, han var där initiativtagare till försvars och säkerhetspolitiska rådet. Han är den person som Sverigedemokraterna har mest att tacka för sitt försvarspolitiska program. Stellan hann också med att företräda SD i Sveriges riksdag under föregående mandatperiod – där återförenades han med sin gamle elev – tidigare sergeanten Lars Ohly – och sin gamle kollega Jan Björklund.

Stellan gjorde ett fantastiskt jobb i riksdagen, och inte ens hans svåra sjukdom hindrade honom från att närvara vid voteringar och liknande.

Stellan efterlämnar fru och fyra barn.

Vila i frid Stellan, vi kommer alltid att minnas Dig och bära med oss Ditt raka tankesätt!

Mikael Jansson

Ledamot försvarsutskottet

Försvarspolitisk talesperson (SD)

Svar till Stefan Olsson

Har uppmärksammat en intressant artikel skriven av Moderaten Stefan Olsson gällande försvarspolitik:

Mitt svar lyder kortfattat under semester enligt följande:

Ett par rättelser gällande respektive investeringsplaner, Stefan Olsson skriver:

”SD är förvisso ett parti som vill satsa mycket pengar på försvaret.
I sin senaste budgetmotion skriver partiet att man vill lägga 24 miljarder fram till 2018. Det är mer än vad något annat parti vill.
Folkpartiet ville exempelvis lägga 18 miljarder. Regeringen och tre av allianspartierna tänker lägga 10,2 miljarder.”

Folkpartiet aviserar närmare 17 Miljarder istället för 10,2. Sverigedemokraterna satsar i jämförelse mycket riktigt 24 Miljarder men den jämförelsen haltar betänkligt då Sverigedemokraternas satsning är över 4 år
och de övriga över 5 år. Relevant jämförelsesiffra medräknad år 5 skulle hamna på ca 41 Miljarder för Sverigedemokraterna.

Alliansen har under sina 8 år vid makten i stor iver raserat försvaret. Man har inte förberett sig för att nå den investeringsvilja som Nato kräver, dvs 2% av BNP.
Moderaterna specifikt har haft 8 år på sig och nu i opposition är man beredd att satsa ca 1.1% av BNP, givet den senaste försvarsöverenskommelsen.

Nato´s krav på uppvisad försvarsvilja/försvarsinvestering går hand i hand med ett eventuellt medlemskap.

SD är för en försvarsallians med Finland men precis som i ovan exempel så är grunden att Sverige måste vilja försvara sitt eget land.
Ett starkt svenskt försvar gärna i Allians med Finland, utgör enligt vår uppfattning en vital stabiliserande faktor i vår del av Europa.

Sist vi var i Finland med försvarsutskottet uttryckte Finland mycket stark vilja till ett långtgående samarbete länderna emellan.
Detta avsåg även bortom fredstida samarbete.

Kära Moderater, försvaret är inget särintresse.
Sverige är värt att försvara!

Roger Richtoff- ledamot försvarsutskottet

Debatten om försvarsbeslutet

Den 15 juni debatterades försvarsbeslutet i riksdagen. Mikael Jansson var Sverigedemokraternas huvudtalare. Hans anförande återfinns ovan och i text härinunder.

 
anf.92 Mikael Jansson (SD):
Herr talman! Precis som vid debatten om det förra betänkandet vill vi justera upp talartiderna. Jag kommer att sikta på tolv minuter och de andra kollegorna på tio minuter.

Herr talman! Jag yrkar bifall till samtliga våra reservationer.

Vi håller på att återta militär förmåga från en mycket låg nivå. När den var som lägst hade vi ingen försvarsplanering och vår militära förmåga hade statusen strategisk timeout. Det var då som den ryska upprustningen började visa resultat och få sina följder.

Det saknades inte varningstecken långt innan, men den svenska säkerhetspolitiken var blind.

Det var innan Sverigedemokraterna gjorde entré i riksdagen.

Många svenskar ropar i dag efter ett starkare försvar. Det är en stark opinion. Hur starkt försvar vi ska bygga är alltid en öppen fråga. När det andra
världskriget bröt ut hade Sverige nedrustat och vi var dåligt förberedda. Efter andra världskriget hade vi å andra sidan ett starkt försvar.

Det var en stark fokusering på såväl det militära som det civila försvaret. Man kan säga att det svenska försvaret på 50-talet befann sig på en mycket hög nivå. Efter 1958, säger man, började en successiv minskning av vårt försvar, men det var först i och med Sovjetunionens sammanbrott som nedrustningen av försvaret accelererade.

Sverigedemokraterna vill att det svenska försvaret återgår till den nivå som vi hade 1999, alltså både till den militära förmåga och den finansiering som vi då hade. Det skulle innebära att vi kunde vidmakthålla både ett starkt skalförsvar och ett djupförsvar. Vi anser att 1999 års nivå ska vara en grundnivå som inte bör understigas.

Om världsläget allvarligt skulle försämras och vi skulle tvingas till kraftiga upprustningar sker det mycket lättare från en hög grundnivå än från en låg. Varför är det lättare att rusta från en högre nivå?

För det första krävs det en officerskader med stor kvantitet för att kunna utbilda och öva tillräckligt antal nyrekryterade.

För det andra krävs det en kritisk massa av materielsystemen för att de ska kunna underhållas till vettiga kostnader.
För det tredje så är det av stor vikt att vi har en kvalificerad egen produktion av försvarsmateriel, vilket förutsätter statliga satsningar.

FOI bedömer i dag att det svenska försvarsanslaget har sjunkit till 1,0 procent av bnp. Efter den föreslagna upprustningen under försvarsperioden 2016-2020 kommer anslaget fortfarande att vara 1,0 procent av bnp.

Det betyder att försvarsgruppen, det vill säga regeringen med Moderaterna, Centern och Kristdemokraterna, satsar så lite på upprustning att det inte ens gör utslag på mätarna.

Hur tänker denna försvarsgrupp? Varför anser man att det är tillräckligt med en nivå på försvarsanslaget som är så lågt att vår militära förmåga fortsätter att minska och att våra förband blir färre? Det kan jag inte svara på. Varför denna inriktningsproposition är så tunn får den så kallade försvarsgruppen själv svara på.

Om det skulle krävas av oss att vi faktiskt ska försvara vårt land, om det värsta händer och Sverige står under angrepp, då är det Försvarsmakten i som i första hand ska lösa uppgiften. Därför är det klart att Försvarsmakten själv måste få välja taktik och utrustning.

Försvaret bör målstyras av regering och riksdag. Det är också viktigt att målen
är rimliga jämfört med anslaget. Det är politikernas ansvar att se till att så är fallet, och det är Försvarsmaktens ansvar att säga till, om så inte är fallet.

Målen för Försvarsmakten måste vara konkret ställda annars är det ingen funktionell styrning. Det övergripande mål som föreslås i inriktningspropositionen är att ”försvara Sverige och främja vår säkerhet”. Det är inget konkret mål. Hur ska man kunna mäta måluppfyllnad av det målet?

Den övergripande uppgiften är att ”kunna hantera konflikter och strid” och att ”försvara Sverige mot incidenter och väpnade angrepp”. Här kan man i alla fall läsa ut att det svenska försvaret inte har som uppgift att motstå en gränsinvasion. Eftersom jag har frågat vet jag vilken storlek på väpnat uppror det svenska försvaret har som uppgift att kunna röra sig mot och bekämpa. Det är en förstärkt bataljon. Det svenska försvaret har som uppgift att kunna bekämpa ett väpnat uppror med storleken av en förstärkt bataljon.

Men varför ha detta som mål? Tror vi att det försämrade säkerhetsläget innebär att vi står inför att i värsta fall bekämpa en förstärkt bataljon? Tror vi att en fientlig makt skulle landsätta en förstärkt bataljon och nöja sig med det? Det låter otroligt. Som jag läser de föreslagna målen så är det konkreta att luftförsvaret ska kunna upprätthålla incidentberedskap och att försvaret ska kunna bekämpa en förstärkt bataljon som uppträder någonstans i Sverige.
Sverigedemokraterna har lämnat in en rad reservationer på denna proposition. Vi anser att målen måste sättas betydligt högre och vara relevanta. Målen måste dessutom vara tydliga. Våra förslag till mål och uppgifter för Försvarsmakten som helhet samt för de enskilda försvarsgrenarna framgår av vår följdmotion. Jag ska inte beröra varje punkt utan endast lyfta fram ett urval.

Herr talman! Vi föreslår bland annat att försvaret ska ha uppgifterna att

avvisa vid kränkningar och möta alla angrepp

genom ett skalförsvar kunna tillfoga en angripare svåra och kostsamma förluster

genom ett djupförsvar kunna slå ett angrepp av mekaniserade förband av brigads storlek i en riktning och samtidigt möta angrepp i två andra riktningar

skydda rikets ledning och krigsbaserna genom skydd och spridning

vidmakthålla aktuell försvarsplanering mot alla relevanta hotbilder.

Vårt förslag till uppgifter för försvaret är konkretare, och uppgifterna är större än regeringens. För att kunna klara uppgifterna skulle det krävas högre anslag än i dag. Men det är också vår poäng att en upprustning aldrig är gratis.

Värt att lägga märke till är att även i vår budget för försvaret är det långsiktiga
målet endast åtta brigader i armén och fem reducerade amfibiebrigader i marinen. Det innebär att hemvärnet måste vara med och lösa svårare uppgifter. Sverige är stort och ska vi kunna utnyttja planerade och övade försvarslinjer räcker inte brigaderna. Då måste samverkan med hemvärnet utnyttjas. Hemvärnet vill vi uppgradera till att bli en territorialarmé jämte den ordinarie fältarmén. Det kan bli territorialarméns uppgift att hejda en fientlig framryckning som fältarmén sedan kan slå. Det är därför som vi redan i det här läget vill utrusta hemvärnet med pansarvärnsrobotar och granatkastare.

Alla talar om att det är viktigt med en tröskeleffekt som gör att eventuella angripare bedömer att det inte är värt att angripa. Skillnaden är att vi sverigedemokrater så konkret talar om krigets realiteter och hur det skulle se ut om vi verkligen angreps. Varför gör vi det? Ja, det är inte så att vi mer än andra tror att Sverige ska bli attackerat de närmaste åren. Däremot tror vi att tröskeleffekten måste vara uppbyggd av ett systematiserat försvar som övats för att klara olika realiserade hot. Vi måste diskutera detta. Tröskeln måste vara massiv, annars blir den en kuliss som kan genomskådas.

Det är viktigt att också de enskilda försvarsgrenarna har egna mål och uppgifter. Vi föreslår att armén
ska kunna skydda Boden, Luleå, Piteå, Älvsbyn och flygbasen Kallax

ska kunna försvara Arlanda samt riksledningen och högsta försvarsledningen

ska kunna försvara Göteborg, Göteborgs hamn och Landvetter

ska kunna försvara Malmö och Sturup

ska kunna försvara Gotland

ska ha strategisk reserv till särskilda uppgifter

med långräckviddigt luftvärn ska kunna bidra till luftförsvaret av krigsbaserna, Stockholm och Gotland

tillsammans med territorialarmén, specialstyrkorna och svenska folket ska, om nödvändigt, kunna övergå i det fria kriget.

Genom dessa konkreta uppgifter kan cheferna inom armén söka skapa den taktik som kan lösa uppgifterna. Kan dessa uppgifter lösas, då har vi ett markförsvar som ger oss möjlighet till uthållig försvarsstrid.

Vad gäller flottans konkreta uppgifter föreslår vi att flottan

ska kunna hålla två patrullfartyg ständigt till sjöss i Östersjön och ett i Västerhavet
ska kunna sätta in minst tre operativa ubåtar i Östersjön och en i Västerhavet under lång tid

ska kunna sätta in en komplett ytstridsflottilj i Östersjön 24 timmar efter order och en division i Västerhavet

ska kunna hålla två handelshamnar öppna på västkusten, två i Östersjön och en i Bottenhavet

ska kunna upprätta två marina operationsbaser i Östersjön och en i Västerhavet

ska kunna lägga ut ett bestämt antal sjömineringar och minera ett bestämt antal hamnar

ska kunna hålla utpekade handelshamnar och marina operationsbaser minröjda

ska kunna sätta in en tillfälligt sammansatt ubåtsjaktstyrka i Östersjön 24 timmar efter order

ska kunna skydda våra sjötransporter i Östersjön, inklusive till och från Gotland samt i Västerhavet.

Vår viktiga import och export går mestadels sjövägen. En fiendes större förstärkningar skulle troligen komma sjövägen. Om vi inte minskar antalet kölar i vår flotta har vi bra förutsättningar att hävda oss i en konflikt. En eventuell angripare skulle aldrig kunna bortse från att vi förfogar över ubåtar av Gotlandsklass.
Beträffande flygvapnets konkreta uppgifter föreslår vi att flygvapnet

ska kunna föra fram och avfyra kryssningsrobot i två riktningar

ska kunna föra fram och avfyra sjömålsrobot i en riktning samt inneha beredskap för detta i nordlig riktning, Norska havet

ska kunna luftförsvara Sverige i två riktningar samtidigt

ska kunna understödja egen stridskraft och övriga stridskrafter samt vid behov det civila samhället med flygtransporter

ska kunna skapa luftlägesbild över Sverige och aktuellt operationsområde

ska kunna genomföra incidentberedskap dygnet runt med markbundna och flygande sensorer och jaktflyg

ska kunna uppträda kontinuerligt med minst två rotar i spärrbana över Östersjön

ska kunna uppträda kontinuerligt med minst en rote i spärrbana över Västerhavet

ska kunna uppträda kontinuerligt med två rotar i spärrbana i riktning norr, Finland, Norra ishavet.

Herr talman! Vi föreslår kraftigt höjda försvarsanslag och mer konkreta uppgifter för alla försvarsgrenar.

Mikael Jansson: Bra rutet Peter Lundgren!

1255176_237951216355708_1739264402_n1

 

Ryssland rustar för krig, upprustningen har pågått länge och accelererar. SD är det enda parti i Sverige som anser att Sverige på riktigt måste anpassa försvaret till det nya säkerhetsläget. Sju mekaniserade brigader och en stadsskyttebrigad i Stockholm. Modernt långräckviddigt luftvärn till skydd för våra militära baser, Stockholm och Gotland. Tio stridsflygdivisioner med minst tolv av tjugo plan per division operativa. Tolv ytstridsfartyg och åtta ubåtar. Med SD:s ekonomiska budgetmotion kunde det vara verklighet om tolv år. Är det för sent? Det vet vi inte idag.

Försvarsförmågan och den tröskeleffekt som en eventuell militär angripare måste ta sig an är det kort man inte får sakna i det säkerhetspolitiska spelet. Det Putin utsätter sina grannar för är också i sanning ett spel. Genom att överträda Helsingforsavtalet om fasta gränser vid annekteringen av Krim har Putin valt att ta stora risker för sitt folk, för det ukrainska folket men också för alla andra folk.

Brister i säkerhetspolitiken skapade första världskriget och öppnade för det andra. Vi har med tiden fått en bättre världsordning och en bättre global säkerhetspolitik. Nu har Putin tagit sig an att rasera allt detta.

Tack Peter  ”Nalle” Lundgren för att du så tydligt i EU-parlamentet tog ställning mot den ryska annekteringen av Krim. Alla ska veta var SD står! Vi är helt kalla inför Putins propaganda.

Även om vi varit kritiska mot USA:s motiv och strategier vid många av deras internationella insatser så är vi inte Putins kollaboratörer. Det är det sista vi är, vi manar tvärtom till aktivt motstånd nu. Freden har ett pris!

Vad händer om Ryssland och Kina gör allvar om sina diskussioner om militär allians? Det är dags att vakna ur den säkerhetspolitiska slummern!

Mikael Jansson-Försvarspolitisk talesperson för Sverigedemokraterna

 

Hur kunde ni, Fredrik Reinfeldt och Anders Borg?

jansson

Ja Anders Borg och Fredrik Reinfeldt, hur kunde ni behandla försvarsmakten på det sätt ni gjort?!

Detta inläggs rubrik är direkt lånat från den kanske bästa och bäst sammanfattande debattartikeln som någonsin skrivits om alliansens förda ”försvarspolitik”. Det är inte den längsta, men i våra ögon kanske den bästa. Det är inte ofta vi på denna sida hyllar debattinlägg från de större tidningarna, men idag sker det.

Så. Tack Peter Wolodarski för ett Lysande och klargörande inlägg! ÄNTLIGEN säger och skriver du det som alla har vetat om men ingen sagt högt – Kejsaren hade inga nya kläder – han hade inga kläder alls! Firma Reinfeldt/Borgs ”nya uniform” för försvarsmakten dök aldrig upp, den var och är fortfarande kraftigt försenad, och såväl försvarsmakten som omvärlden förstod snabbt att när (OM!) ”den nya” uniformen väl skulle komma, så skulle den vara flera storlekar för liten, och skulle absolut inte vara gjord för det den skulle användas till.

I många år har Sverigedemokraterna arbetat hårt och intensivt för att få övriga partier att inse att utvecklingen i Ryssland gått åt fel håll, och att anslagen till FM måste höjas. Herrarna ovan har tveklöst varit SD:s största motståndare i detta – låt vara att Karin Enström och Cecilia Widegren varit ansiktena utåt de senaste åren, men ansvaret för och inriktningen på den moderata försvarspolitiken har Borg/Reinfeldt haft. Trots detta har de klarat sig oerhört bra i media, medans Enström/Widegren – något felaktigt – hängts ut som ytterst ansvariga. Så tack Peter för att du nu satt strålkastarljuset på de ytterst ansvariga. Frågan ”hur kunde ni” är mycket viktig. Svar önskas självklart – garanterat från fler än dig och oss – men realistiska som vi är, inser vi att ett svar aldrig kommer komma.

Den 15 april skall vårbudgeten lämnas in. DÖ gäller fortfarande, kvar att lösa för att den skall ”överleva” är försvarets anslag. Hela 7-klövern har sagt sig nu förstå hur illa den säkerhetspolitiska utvecklingen varit i vår omvärld, och hur viktigt det är att vända utvecklingen i den svenska försvarsmakten och för den svenska försvarsförmågan. Således torde dessa 7 partier – om de vill ta ansvar för Sverige – tävla om vem som kan satsa mest på FM. Men icke. Försvarsmakten har äskat 4Mdr per år som absolut lägsta nivå, moderaterna svarar med 10 Mdr för 5 år, folkpartiet med 18Mdr för 5 år. Från innan vet vi att Sossarnas förslag är 4,2Mdr för kommande 5 år, eller 840 Mkr/år. Övriga 7 klöverpartier anger inga siffror, så troligen är (fp) högst med sitt bud. Beroende på RB5 osv torde deras föreslagna summa hamna på ca 3 Mdr/år.

FM begärde minst 4 Mdr/år. För att lösa ut det dessa politiker beställt, och som redan är kraftigt försenat. Det ”mest försvarsvänliga” 7-klöverpartiet lägger 75% av summan som FM begär, något de såklart inte kommer få igenom då varken (S) eller (M) vill lägga samma nivå. Inte minst märkligt är det att ingen vill satsa mer än 75% av äskad nivå, den nivå som behövs för att om några år – 2023?! – vara färdiga med den av samma politiker, beställda organisation. En organisation som enligt bland annat Riksrevisionen inte ens kommer kunna försvara en mindre del av Sverige. Märkligt är ett bra ord för det hela.

För oss Sverigedemokrater är Sveriges frihet och säkerhet otroligt viktig och högt prioriterad. Därför lägger vi 41 Mdr mer på fem år på FM – för att sedan öka än mer, dessutom vill vi här och nu direkt – genom lånefinansiering – tillföra 50 Mdr till FM, för att lösa akuta behov som uppstått genom Anders Borgs sparbeting från och med år 2007. Detta är vi dessvärre ensamma om, vi har en sedan länge utsträckt hand till övriga partier, och hoppas att några av er är beredda att tillsammans med oss ta ansvar för svensk försvarsförmåga och svensk säkerhet, och tillföra de medel som krävs för att bygga ett starkt svenskt försvar.

Avslutningsvis. När historikerna i framtiden kommer titta i backspegeln och diskutera detta paradigm, kommer man garanterat uttala att Reinfeldt/Borgs avgång var det viktigaste och bästa som kunde ske för den svenska försvarspolitiken och den svenska försvarsförmågan. Vi Sverigedemokrater hoppas NU att företrädarna från alliansen – men också övriga partier, vaknat efter dessa förlorade år och nu är beredda att på allvar – och tillsammans med oss i (SD) – ta ansvar för Sverige och vår försvarsförmåga!

Mikael Jansson, riksdagsledamot (SD)