Svar till Cornucopia

Jag har personligen med stort utbyte följt Lars Wilderängs blogg i flera år (jag har till och med träffat honom och skakat hand vid en föreläsning i riksdagen för några år sedan) och läst både Midvintermörker och Midsommargryning. Stjärnklart har jag inte hunnit köpa än pga pågående valrörelse, men jag har tänkt slå mig ner med den efter valet.

En tendens som jag över tid har märkt hos herr Wilderäng är att han då och då serverar ett generalangrepp på SD. Min misstanke har varit att det sker för att hetsa upp diverse SD-sympatisörer som sedan går bärsärkagång i kommentarsfältet och därmed driver upp trafiken på bloggen. Av det skälet har jag inte brytt mig så mycket om angreppen, som ibland har förefallit närmast pliktskyldiga. Den här gången är jag och vi tvungna att svara – ett sånt här angrepp i en blogg som kan jämföras med en större facktidskrift en vecka före valet kan man inte ignorera.

Jag vill påpeka att Wilderäng antingen är mycket slarvig med sina exempel eller också medvetet oärlig. Det är inte ungdomsförbundet som lägger partiets linje i utrikespolitiken. Det är inte mer eller mindre anonyma kommentatorer på debatt- och nyhetssidor som inte partiet kontrollerar. Det är inte personer som har lämnat partiet. Det är verkligen inte politiska motståndare som Sjöstedt och Hamilton. Det är inte ens enskilda medlemmar i partiet, faktiskt. I alla partier finns det en viss åsiktsbredd. Om man vill följa ett partis utrikespolitik borde det vara ganska grundläggande att följa uttalanden, debattartiklar och motioner från partiets utrikespolitiska talesperson, lyssna på riksdagens årliga utrikesdebatter osv, men Wilderäng hämtar tydligen sin kunskap om partiers politik från enskilda uttalanden på Facebook.

Det mest ohederliga tycker jag faktiskt är citerandet av Jan-Olof Bengtsson. Det inlägg av honom som Wilderäng refererar är från en debatt i SD-Kuriren där Bengtsson faktiskt fick mothugg från den person som är talesman i utrikesfrågor, nämligen vår ledamot i utrikesutskottet Julia Kronlid. Vidare är Wilderängs påpekande att det ”sitter en ryss i partistyrelsen” bisarrt. Det rör sig om landstingsrådet Pavel Gamov från Uppsala, som lämnade Moskva vid ett års ålder och är uppvuxen i Sverige. Menar Wilderäng att Gamov per automatik driver Putins agenda – att alla ryssar är genetiskt predisponerade att göra det? Menar han det på allvar så gör Wilderäng sig skyldig till just den rasism som han ofta hävdar att SD står för.

Jag får faktiskt ge Wilderäng rätt på en punkt: vi har inget program som vi har döpt till ”utrikespolitiskt program”. Däremot finns det en text på vår hemsida betitlad ”Omvärlden” där vi redogör för vår allmänna syn på internationella relationer. Vi har också texter om vår syn på EU samt mer försvarsrelaterade frågor.   I vårt valmanifest finns också en tydlig del under rubriken ”En politik för en stark, demokratisk och självständig svensk röst i världen” som redogör för viktiga punkter i vår utrikespolitik.

Sverigedemokraterna har alltså en utrikespolitik. I den ingår bland annat värnandet om alla folk och nationers rätt till självstyre (vilket bland annat har lett oss till att stödja Västsaharas krav på självständighet), ett motstånd mot överstatlighet (vilket gör att vi inte vill ha den överstatliga Europeiska Unionen) och en försiktighet rörande den iver till militära insatser som stundom gripit huvuddelen av de svenska utrikespolitikerna (t.ex. i Libyen och Afghanistan). Vi har förespråkat ett ökat bistånd till flyktinglägren runt om i världen och, faktiskt, en avveckling av flera projekt inriktade på Ryssland (vi vill t.ex. avveckla Sveriges finansiering av ryska pappaskolor – jo, sådana betalar Sverige för). I Sverige råder hos många debattörer en närmast ryggmärgsmässig avsky för Israel – vi har förespåkat en tvåstatslösning och varit aktiva i att lyfta fram andra perspektiv och kritisera medias ensidiga kritik av Israel. Julia Kronlid har vid flertalet tillfällen debatterat vikten att stödja förföljda kristna och hade nyligen en debattartikel i ämnet gällande händelserna i Irak. Sådär kan man fortsätta uppräkningen.

Den viktigaste punkten i den här frågan är vår hållning till Ukrainakriget. Det är rena fantasier att påstå att vi stödjer ryska expansionskrig. Tvärtom har vi i försvarsberedningens omvärldsrapport från förra året (Ds 2013:33, Vägval i en globaliserad värld) uttryckligen varnat för att Ryssland har stormaktsambitioner och att de demonstrerat en vilja att använda sin militärmakt. I försvarsberedningens slutrapport (Ds 2014:20, Försvaret av Sverige – Starkare försvar i en osäker tid) så upprepade vi detta och varnade uttryckligen för att Ryssland skulle komma att sätta Baltikum under press, vilket också har skett de senaste dagarna. I två artiklar i SD-Kuriren före sommaren har vår ledamot i utrikesutskottet Julia Kronlid redogjort för hur Sverigedemokraterna ser på Ukrainakriget:

http://sdkuriren.se/julia-kronlid-om-utvecklingen-i-ukraina/

http://sdkuriren.se/replik-nodvandigt-med-tydlighet-mot-ryssland/

Det är värt att påpeka att den senare av dessa två artiklar alltså är skriven i direkt polemik mot den av Wilderäng citerade Bengtsson.

Sverigedemokraterna var dessutom det parti i riksdagen som begärde aktuell debatt i riksdagen med anledning av händelserna i Ukraina men den debatten var väl Wilderäng inte intresserad av att se.

Avslutningsvis vill jag påpeka att den konferens i Budapest som Wilderäng talar om inte har ett smack med Sverigedemokraterna att göra. Vi är inte aktuella som deltagare och har aldrig varit det. Veterligen har vi inte ens fått någon förfrågan om deltagande. Det är obegripligt varför Wilderäng tar upp ett helt orelaterat evenemang i ett annat land som argument i en sådan här diskussion.

Krisen i Ukraina kan få stora politiska och ekonomiska konsekvenser

  1. financial-crisis
    Utvecklingen i Ukraina handlar självfallet väldigt mycket om hurvida landet kommer delas och i vilken omfattning en eventuell militär konflikt kan tänkas ha. Det väldigt få pratat om är den akuta påverkan på ekonomi och politik den uppkomnasituationen kan tänkas ha samt hur de internationella relationerna förändras långsiktigt.Normalt brukar internationella kriser stärka sittande regimer då välj…are söker trygghet. Osäkra kort i politiken brukar också försvagas. När det handlar om väpnade konflikter i närområdet så stärks ofta de partier som ses som försvarsvänliga samtidigt som försvars- och säkerhetsfrågor får ökad betydelse. Sverige skulle detta kunna leda till att regeringen stärks, särskilt om man hanterar situationen bra. Historiskt hade jag sagt att Moderaterna hade tjänat på detta då de varit det försvarsvänliga partiet i Sverige. Idag har Modereraterna förlorat denna särställning pga sitt totala ointresse för just säkerhets- och försvarsfrågor. SD är idag det enda parti som föreslår en substansiell höjning av försvarsanslagen och kan på så sätt tjäna på att säkerhets- och försvarsfrågor hamnar i fokus. Ett problem som SD har är dock att detta inte är allmänt känt ute i befolkningen. En annan konsekvens av utvecklingen i Ukraina är sannolikt en stärkt opinion för ett svenskt NATO-medlemskap. Detta är bra för främst de borgerliga partierna. Det vore inte överaskande med nya utspel och omsvängningar i NATO-vänlig riktning den närmaste tiden. En växande NATO-vänlighet kan vara en bromsande faktor för SD när det gäller möjligheterna att utnyttja ett stärkt intresse för säkerhets- och försvarsfrågor eftersom många försvarsvänner också är NATO-vänner.
    Hur som haver så bådar detta för en mer spännande valrörelse i år än vad det verkade för någon vecka sedan. 2010 kom krisen i Grekland under senvåren och smulade sönder det stora rödgröna försprånget. Samma sak kan hända i år igen.

    På det ekonomiska området kan Ukrainakrisen också leda till en återgång till trygghet. Dollarn kommer sannolikt stärkas eftersom det i dagsläget är den enda globala reservvalutan. På samma sätt kommer sannolikt rubeln tappa rejält i värde. Små, okända och instabila valutor kommer antagligen också tappa i värde.
    Rent generellt kommer antagligen tillväxten i världsekonomin mattas av. Detta kommer i sådant fall främst drabba Ryssland och Europa. Särskilt allvarlig kommer denna utveckling bli om det blir ett fullskaligt krig i Ukraina och omfattande handelskrig mellan EU och Ryssland.
    En anan ekonomisk effekt är att små, okända eller osäkra branscher och börser antagligen kommer att tappa i värde då även investera kommer söka sig till trygghet. Detta gäller generellt, men kan ärskilt drabba investeringar i Ryssland. Kombinationen av fallande valuta, svag tillväxt, en eventuell ekonomisk bojkott samt risken för ryskt förstatligande av utländska tillgångar i Ryssland kan leda till en kollaps för värdet på många bolag i Ryssland.
    Prisutvecklingen på energi och råvaror är lite svårare att förutse. Normalt brukar oro och bromsad ekonomisk tillväxt leda till höjda guldpriser och sänkta priser på energi och råvaror. Nu försvåras situationen av att Ryssland är en väldigt stor energi- och råvaruexportör. Eventuellt kan ett bortfall av Ryssland från en stor del av världsmarknaden istället höja priserna. Guldpriset torde dock stiga vad som än händer.

    En av de mest akuta sakerna som kan påverka Europa vore om gasleveranserna från Ryssland till Europa skulle avbrytas. Det finns många scenarion hur detta skulle kunna ske; via krig, terrorism eller blockader. Skulle detta inträffa är risken stor för omfattande ekonomiska problem i särskilt Tyskland och Östeuropa. Eftersom Tyskland fungerat som Eurozonens starka motor under Eurokrisen kan detta få allvarliga konsekvenser för den ekonomiska återhämtningen i Europa och starta en tredje omgång av Eurokris. Skulle detta inträffa är frågan om Euron överlever och hur detta kan påverka EU:s framtid. Samtidigt kan det upplevda hotet från Ryssland svetsa samman de europeiska länderna.

    Vad gäller långsiktiga konsekvenser för de internationella relationerna så finns en stor risk för ett nytt kallt krig mellan väst och Ryssland. Skulle detta inträffa så drivs antagligen Ryssland i armarna på Kina. Den största vinnaren på detta blir självfallet Kina. Ett Ryssland isolerat från väst blir väldigt beroende av Kina. Både Kina och Ryssland kommer i så fall tillsammans bilda ett starkt maktblock där de kan flytta sitt militära fokus eftersom de får ryggen fri.
    En annan effekt blir en fortsatt undergrävning av FN:s roll i det internationella systemet. Säkerhetsrådet kommer återigen bli helt handlingsförlamat av de permanenta medlemmarnas veton.
    Samtidigt är vi återigen på väg tillbaka till en tid där internationella relationer präglas av traditionell geopolitik med väpnad aggression som ett viktigt verktyg. Ur rysk synvinkel är detta inte någon nyhet. De anser att USA agerat på detta vis i Kosovo, Afghanistan, Irak och Libyen. De anser det vara dubbelmoral när väst anklagar Ryssland för aggression när Ryssland bara agerar på samma sätt. Oavsett vad man själv anser vara rätt så är det alltid bra att vara medveten om alla sidors synsätt.

    Nu går utvecklingen väldigt fort så det går inte att säga hur allvarligt det kommer bli. Utvecklingen de kommande dagarna blir avgörande.

    //Mikael Valtersson- Säkerhetspolitisk analytiker. Ledamot av: Luftförsvarskommittén samt Sverigedemokraternas försvars och säkerhetspolitiska råd